Oj så tiden går! Och inga uppdateringar en får!

Nej, för det har varit jul, med resor, släkt och annat kul.

Flygplan, klappar, vänner och besök

Gamla tanter och småbebisar bland annat julestök

Snart det gamla året ringes ut

Dags för sånger, lekar och tittut!

Gott nytt år!

En juletjej på väg till gammelmormor/farmor/beroende-på-vem-du-frågar

  En underbar liten film där fyra generationer samlas och småpratar

Läkare och sjukgymnast träffade flickan tillsammans på barnmottagningen idag. Flickan var alert, följde med blicken, sträckte sig efter stetoskopet, gjorde fallreflexen, grep i doktorns tummar, pruttade på doktorn, log, lyfte huvudet, försökte vända sig och vände huvudet helt åt båda hållen. Högsta betyg.

Inget att anmärka på, tyckte de. Bara fortsätt träna magläge så blir det bra. Lägg på mage först och ofta. Lägg stimuli på hennes vänstra sida i ryggläge så bakhuvudet rätar ut sig. Hon har blivit lite platt åt ena hållet eftersom hon sover med ansiktet lite åt höger. Hör av oss om det blir problem med magläget.

Mamma firade med en kokostopp i kafeterian.

Bilresan 70 mil söderut gick överförväntan med långa sovapass och trevliga pauser. Att sova borta gick också bra. En stor bred säng med sköna madrasser i ett svalt rum gjorde susen. Den här lilla bebisen var ömsom jättetrött och superpigg. En tupplur i mammas nya bärdon (en "mei tai") gjorde att även dopceremonin gick väl. Prästen hade förberett ett tal som passade även en högljudd bebis men den här satt för det mesta tyst och lyssnade på sång och musik och tal om Gud och Livet.

Tre intensiva dygn plus en massa folk omkring blev dock lite för mycket och på måndag morgon vaknade flickan med sin första förkylning. Snuva och feber. Uppallad på en kudde med saltvattenspray nära till hands gick det ändå bra att sova, även om det är plågsamt för mamma att höra den lilla kämpa med att andas genom en snorig näsa utan att kunna snyta sig.

Lite rö om nosen

Nu har det gått en vecka och bara lite snuva och några host då och då är kvar. Febern varade bara ett dygn. Rutinerna återgår till det normala. Idag fyller hon 4 månader. Hon fortsätter lära sig saker och hon fortsätter prata allt mer. Två gånger har hon vänt sig från mage till rygg på egen hand. Hon utnyttjar huvudets tyngd, lägger sig på sidan och skjuter ifrån med benen. På rätt underlag och gärna med hjälp av skenans tyngd är det ingen match. Andra gånger är det svårare då halva kroppen inte samarbetar.

Vissa kvällar är hon bestämd avseende sänggåendet. Igår somnade hon vid 20-tiden. Andra kvällar, som ikväll, har hon mindre lust att sova och mer att prata om.

..men kan detta vara ett steg närmare lösningen?

Igår var vi på första träffen med vår föräldragrupp. Ungefär hälften av dem som var där var också med på föräldrautbildning när vi var gravida. Ca 15 barn i tremånadersåldern, de flesta med båda föräldrarna närvarande som satt på golvet i en stor åtta runt två lekpölar. Ca 15 barn som storögt tittade på varandra och den främmande lokalen. Ca 15 barn som nästan var helt tysta första timmen och sedan blev alltmer rastlösa den andra. Även vår flicka var storögd och tyst första timmen. Sen blev hon trött, varm och hungrig. När de andra barnen grät eller pratade stirrade hon på mig först, insåg förvånat att det inte var jag som lät, och försökte titta var ljudet kom ifrån.

Två timmar plus promenaden dit som tog nästan en timme är länge för henne att vara vaken och hon somnade som en sten när vi skulle gå hem. Hon blev också trött tidigt på kvällen och somnade före 21, men sov sedan oroligt, vaknade och grät flera gånger fram till midnatt. Det är svårt att veta vad som är galet de nätterna. Kanske lite mer ont i magen, kanske lite mer besvärad av de fjättrade fötterna. Kanske tillägget av dagens intensiva händelser som drivit igång stress i den lilla kroppen som den har svårt att reglera ned igen. Storebror sov i princip alltid gott på natten. En napp i munnen och ett gosseöra att fnula med så var han nöjd. Flickan vill bara ligga vid bröstet och hon lägger sin lilla hand över sitt ansikte/i ögat. Det är säkert tryggt och mysigt men blir oroligt eftersom mamma inte kan ligga kvar där hela natten. Inte heller optimalt för henne själv eftersom hon blir svettig och varm och det blir trångt att andas.

Det här är ett dilemma just nu. Jag har insett att det är bättre att jag är vaken än att jag försöker lägga mig med henne. Somnar jag och hon väcker mig var 30:e minut blir jag inte en speciellt närvarande och empatisk mamma. I stället får jag sova på morgonen då jag oftast kan söva om henne efter klockan sex så att hon sover till nio. Är vi två föräldrar hemma får vi komma överens om en plan för natten för att försöka få till minst tre lugna timmar i sträck. Jag sover lätt och vaknar av allt. Jag vaknar om flickan rör sig/gör ljud, jag vaknar om pappan rör sig/gör ljud. Om deras sömncykler inte är synkande betyder det att jag vaknar varje eller varannan timme hela natten. Därför måste pappan väckas när flickan vaknar, så att de båda sover när de somnar. Det är väl det positiva med veckopendlingen, att han inte måste kliva upp och gå till jobbet när han är hemma och att han får sova när han är på jobbet (ja alltså inte PÅ jobbet, innan jobbet förstås).

Nu kommer en hel videokavalkad här. Efter några riktigt jobbiga dygn då flickan varit supertrött och inte så glad verkar ett å annat ha ägt rum bland synapserna i hjärnan. Nu har hon utökat sin språkliga repertoar med fler ljud, hon fräser och bubblar med munnen och det högra skrattet ligger precis på lur. Hon kan gripa tag i saker och ibland föra dem till munnen det vtycks hittills ske mer på reflex än medvetet. Och hon börjar lyfta huvudet på magen, alltmer rakt ju mer vi tränar. Idag är hon 3,5 månad gammal.

Språk:

En kväll med mycket att prata om, på gränsen till missnöje, men inte riktigt än.

Motorik:

En glad stund efter ha sovit gott. Griper tag i föremål.

Styrka:

Nackträning. Här är hon lite trött då hon redan jobbat en stund. Hon kan annars hålla huvudet stadigt ca 5 sekunder i nuläget. Här i soffan ser hon vanligtvis en skärm om hon tittar framåt. Det kan vara TVn eller datorn och den är en riktigt uppmärksamhetsslukare.

Inte konsigt att man blir helt slut när man lär sig allt detta på ett par dagar! Apropå skärmar, pappa har fångat ett annat ögonblick på video där flickan surfar på facebook på mammas iPhone. Vi brukar ofta underhålla oss med telefonerna när vi ammar eller söver och rätt som det är har flickan börjat vända på huvudet, ta tag i laddningskabeln eller slå till skärmen. Ajaj. Så förrädiskt med dessa uppmärksamhetsslukare. I den här takten kommer hon att göra egna appar om fem år. ;)

Uppdatering:
Här är den!

Vänster hand, självständigt. Jag tycker mig se rygg-kroken jämt och ständigt nu, även så här uppifrån i halvsittande. Jag har också försökt bära i sjalen, vilket går riktigt bra med skenan, men där åker ena axeln ner och jag känner att hon inte sitter riktigt rakt. Det är som när en vuxen hänger på höften och ena sidan åker ut. Väntar otåligt på kallelsen till sjukgymnast.

Utforskande av diverse material som råkar befinna sig på sidan om, snart kommer de där filtfransarna vara mammas hår:

Idag är det -11. Brr. Det kunde gott stanna över -10 om jag fick bestämma.

När vi tömt, städat och ställt i ordning för lägenhetsvisningar finns det plats för alterantiva arrangemang i de rensade hyllorna. I sovrummet sitter diverse nallar på rad så att bebisen själv ska få plats i sin säng. Varje lite lurvig vän har sin egen historia.

Längst upp till vänster bredvid ett vykort som den nu framlidne morfadern själv målat och skickat från en Afrika-resa sitter en björn som gavs till storebror av hans gudfar för 12 år sedan. Bredvid sitter en björn som inhandlats till förmån för välgörande ändamål (hemliga boenden för barn och kvinnor som far illa) på hotell Rådmannen i Stockholm på en av pappa och mammas helgresor. På andra raden sitter pappas reservnalle som eventuellt skulle ersätta en mycket älskad och sliten orginalnalle som tyvärr saknas här i hyllan då den befinner sig på annat ort. Jämte honom vår flickas nalle som nyligen skänkts av två herrar i Borås. Hunden på tredje hyllan saknar ett öga och ett öra och är lagad flera gånger. Det är brorsans sovsällskap som ersatte en kanin som gått i trasor. Ett par tvillingar till kärleksbjörnar följer därpå, dessa har lämnats till mamma från pappa tillsammans med blommor på romantiska högtidsdagar. Längst ner en jättestor groda från mammas barnsdomsbästis enligt tradition. Vi har gett varandra grodor ändå sedan högstadietiden, en symbol för vår vänskap som uppstått helt på språklig väg. Själv hade jag hemmasydda små kuddar att gosa med som liten (den så kallade "munken").

Det återstår att se vad flickan väljer som sin trygghetskamrat.