Napphållare går ju att köpa billigt, men det är roligare att göra själv. Jag fick några band med i en kasse med gratistyger i en bortskänkesgrupp på FB. Dessa blev fyra stycken napphållare (klämmor och ringar från Mrs. Bao).

Här kommer en liten tutoral, mest för min egen skull, men vet vet, kanske någon söker samma hjälp som jag och då finns den här.

Förberedelse: Skär till remsor av mudd eller tyg på skärmatta. Remsorna ska vara exakt 31 mm breda. Lättast är att använda en stållist/linjal som är tillverkad efter mått. Annars får man mäta noga. Remsorna behöver inte mätas efter mönstret på plagget, det är bättre om de är längre. Ju färre gånger bandaren behöver träs på nytt desto bättre.

Montera först underplåten på maskinen och fäst sedan bandaren på plåten med skruvarna. Vissa hävdar att den ska monteras snett etc, kanske är detta på universalbandare eller andra kopior, jag upplever inte att det behövs. Var den exakt ska monteras behöver mätas ut och justeras vid sömnad. Inställningarna som fungerar bäst för mig är: Pressarfotstryck 4, diff normal och stygnlängd 3,5. Trådspänningen 6, 7 respektive 8 på undertråden. Klipp hörnen på bandet så det blir lättare att föra in, placera bandet med avigan mot dig i bandkantaren.

Dra bandet genom bandaren med hjälp av pincett i skårorna på framsidan. När bandet är vikt ska det se ut så här:

När bandet viks ut mot nålarna ska det se ut så här:

Lägg bandet minst så långt fram att  det täcker den främre pressarfotsplåten och håll gärna fast det genom att föra ner nålarna.

Förhoppningsvis matar maskinen här, annars kan det krävas trådar eller en längre bit som går att hjälpmata med i början. Det vanligaste misstaget jag har gjort är att glömma att fälla ned pressafoten. Det som händer då är att trådarna trasslar sig och antingen höger tråd eller undertråden går av. Då är det bara att lossa allt och börja om och kontrollera alla trådar, sömmen går inte att rädda från det läget. Sy alltid minst några cm i bandet innan tyget kommer till för att se att sömmen ser korrekt ut på båda sidor om tyget. Justera var sömmarna ska gå genom att titta på de tre markörerna längst fram på pressarfoten. I ytterhörn tenderar bandet att dra sig ut åt höger, därför har jag valt att sy lite längre in från kanten medan jag är ovan.

Mata in tyget i bandents "mun" så att det följer med bandet till pressarfoten. Här är det mycket viktigt att bandet ligger rätt och att tygets kant läggs hela vägen in mot bandets "botten". Detta är nackdelen med bandkantaren. I vanliga fall har ju bandet sytts fast innan det viktes, nu kan det lätt lossna från tyget om det inte hålls precis rätt hela tiden.

Ytterhörn är lurigast att sy. Det bästa är att försöka att alltid börja på en raksträcka om det går. När hörnet viker av åt vänster måste tyget dras så att det ändå ligger rakt i kantaren, utan att för den skull dra i den del som sys, och utan att det dras ur bandet. Några andra skriver att bandet kan åka ut till höger utanför pressarfoten och har därför lagt en spärr på häger sida av något föremål. Jag upplever inte att det är det som är problemet. Bandet måste matas in rätt från framsidan på pressarfoten och det kan justeras med pincetten.

Planera i förväg alla delar som ska bandas och mata in dem allt eftersom utan att klippa av bandet. Varje klipp = ny risk för trassel. Så här ser det ut när delarna sitter ihop på rad, bara att klippa isär:

Det blir en del fel första gångerna, jag har fått trä om flera gånger och har fått sy till något ställe för hand där tyget åkt ut ur bandet. Första bandet blev rätt ojämnt och fult, men det tar sig med övning. Detta är trots allt betydligt effektivare än att sy flera sömmar i manuell vikning när det är många band, som i detta mönster.

Jag mailade Husqvarna-butiken här i stan för säkert ett halvår sedan och frågade när de skulle få in Singers bandkantare till Coverstitch-maskinen. De skulle få den i februari men ännu har den inte kommit ut påstår de. Märkligt med tanke på att den gått att beställa från tygfinessen.se sedan jag började leta. Jag ville köpa på butiken så de kunde visa hur den fungerar men nu orkade jag inte vänta längre. Jag beställde den i helgen och fick den redan idag.

De enda instruktioner som följde med avsåg inställningarna på maskinen och bredden på banden (exakt 31mm). Pressarfotstryck 4, diff normal och stygnlängd 3,5. Ingen information om hur bandet ska träs, vilken sida rätsidan ska ligga åt, vad som bör tänkas på. Några blogginlägg och you tube-klipp finns men inte med svar på just dessa frågor. Får göra ett själv så jag minns. Fick till det någorlunda idag i alla fall även om det är lurigt att hålla bandet på plats och sy kurvor. Första plagget blev en ärmlös body (tyget från Skroten i Kinna).

Ställde in vaggan idag i vårt sovrum. Den har gått i släkten från barn till barn på min mammas sida sedan förra sekelskiftet, som synes. Sliten men kär.

Den blivande farmorn har stickat denna förtjusande lilla kofta i 70% alpacka ull och 30% silke, garn från Sandnes Garn i Norge. Mjuk och skön till hösten. :)

Äldre kvinna såsom relativt uttryckt. Äldre för att jag är 12 år äldre än förra gången jag var gravid. Det räcker tydligen.

Jag fortsätter vältrandet en stund till. Det är mitt privilegium som höggravid inte sant? Förra gången fanns inget uttrymme för sådant, kanske är det därför kag inte minns några krämpor.

De stela fingrarna påminner om en tid när jag hade mitt första riktiga jobb och städade i minst två timmar varje dag. Jag höll ett moppskaft och varje morgon var mina händer hårda som klor innan de mjukades upp. Då var jag 19 år och det gick över så snart jag bytte jobb. Nu håller jag inte i något med krampaktiga händer men enligt en reklambanner på Spotify (!) så fylls hålrummen i lederna med vätska och de blir stela och värker. Så jag får känna på hur det är att inte kunna använda händerna riktigt. Inte kunna klämma ut det sista i kaviartuben, inte kunna öppna burklock som någon (karl) vridit åt för hårt, fumla och tappa saker.

Jag vaknade kl 05 inatt av att kroppen säger att något inte är riktigt bra. En lätt kvävningskänsla och tyngd. Något som nästan gör ont djupt inne i buken. Det krävs så pass mycket muskelstyrka att vända på den så jag måste vakna ordenligt för att det ska bli av. Jag vaknade kl 06 och kl 07, bullade upp en ramp av kuddar och sov till 0830.

Hur kunde Spotify veta att jag har ledvärk? Det är ett av den moderna världens mysterium.