Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan under vardagsrumsbordet. Så förenar hon nytta med nöje, kanske något vi andra kunde lära oss av.       

Idag har det varit den perfekta sommardagen. Det har varit precis lagom varmt för att röra sig lättklädd i omgivningen och varken svettas eller frysa. Vi gick på promenad ca 930 och var nästan helt ensamma på den plats som brukar vara full av solande, fikande och badande personer i juli mitt på dagen. Flickan satt dubbelvikt på bryggan och plaskade i sjövattnet. Vi åt smörgås och bananpannkaka på gräsmattan, drack massor av vatten och knövlade ihop en tidning. Mamma sa Nej! när flickan åt sand. Det där med nej-et gör henne hittills ledsen och försiktig. Snart kommer det att ändras.

Nu när vi är inne i en period då vi sällan får sova mer än ett par timmar i sträck och flickan vaknar kl 0500 varje morgon blir det viktigare än någonsin att lösa varandra. Säkert en bra träning inför höstens byte av föräldraledig förälder. Rutinerna skiljer sig något åt och vi får båda uppleva sådant den andra inte får vara med om. Här en trött tjej som helt sonika somnar i soffan (till Prince på Spotify som jag förstått). Det här händer inte mig eftersom flickan oftast har Bröst i tanken i mitt sällskap.

En rutin som pappa anammat är att gå på promenader på förmiddagen. Väääldigt långa promenader då flickan också sover länge och ostört. 

Själv är jag både för lat och har för mycket annat jag vill hinna göra så det är en utmaning för mig att ta efter denna rutin, även om den är nyttig även för mig. Denna veckas försök resulterade först i en panikringning efter brorsan då jag låst mig ute kl 0730 på morgonen (han hade bara hunnit åka två hållplatser med bussen som tur var) och sedan i en ledsen tjej som inte alls ville åka vagn med mamma. Jag hade dock med mig en sele under vagnen och kunde byta fokus till att titta på sjöns vågor slå mot stenar och stränder under paraplyet. Flickan somnade i selen på vägen hem och sov sedan i säkert 90 minuter på soffan.

Favoritsysslan alla katergorier är annars badet. Detta är lyckan. Vi får hoppas på några varma dagar så det går an att doppa rumpan i sjön också. Än så länge är det bara fåglarna som äger det privilegiet.

Vi har varit utomstads några dagar och det har inneburit en del snabbmatslösningar. Vi har valt ge det vi äter i stället för att köpa barnmat och då bjuder tillfällen som detta på smaksensationer som kanske uteblivit annars. Hittills först pommes frites och cheeseburgare och ett möte med ett makalöst fenomen: ballongen! Sedan en förut testad favorit: dumplingen. Och så sushirulle. Pizza. Grillad kycklingmacka med paprikasås. Det mesta avslutas efter ett par tuggor men dumplingen är undantaget; flickan mumsar gärna i sig 1-2 stycken.

Mat visar sig vara det känsligaste bebisämnet hittills, detta inkluderat alla de alternativa livsstilsgrupper vi fått kontakt med så här långt. Blw (baby led weaning) framställs av entusiaster närmast som en religion där ett antal regler skall följas och oliktänkande (eller de som ställer kritiska frågor) tillrättavisas och nästan (antydningsvis) hotas med exkludering ur gemenskapen. Andra religiösa likheter är den bok som enligt de största entusiasterna ska följas bokstavstroget samtidigt som olika råd väljs ut efter preferens med paradoxala konsekvenser. Dödssynden i sammanhanget tycks benämnas "puré". Just döden (kvävningsrisken) använda faktiskt som skrämseltaktik tillsammans med argument som ofta låter baserade på hörsägen (tredjehandstolkningar av Boken). Amningshets smyger sig också in med budordet "minst 12 månaders amning". De mindre radikala hävdar att grundtanken inte är mer komplicerad än att metoden går ut på att låta barnet äta själv, efter smak och förmåga, och därigenom uppmuntra matglädje och nyfikenhet till maten.

Det blev stopp i matintroduktionen under sjukdomsmånaden men nu är vi igång igen. Från att ha smakat på lite olika bär och grönsaker till att få suga på en rå morot då magen inte tålde något annat än vatten och mjölk, får nu flickan smaka av det vi andra äter.

Härom dagen ungspannkaka i greppvänlig bit. Ingen hit. Gott i munnen men tydligen läskigt att hålla i.

Idag en halv frikadell i morotssås som mosats och äts med sked, samt ungstekt potatisklyfta som flickan kunde ta i handen och själv gnaga bitar av. Potatisklyftan fungerade nästan som en klämpåse fylld med potatismos. Stor succé för denna måltid.

Vatten är också populärt. Inte i pipflaska, det tycks mest förvirra. Nej, flickan vill dricka ut glas som alla andra. Hon lyser förtjust upp när glaset närmar sig och spiller nästan inte alls när mamma håller glaset mot munnen.

Smörgåsrån har varit en perfekt övergångsträning. Stabilt att hålla, kul att leka med, lätt att få in i munnen, går att bita av och smälter fort i saliven.

Det är kul att äta och flickan är mycket bestämd och verbal vid bordet. Hon hummar högt och nöjt när något är gott och hon förvrider hela ansiktet i korta vrål då något är fel; skeden är borta, hon vill ha något annat eller hon är klar. Efteråt ska det tvättas händer vilket också är kul medan det inte alls är kul att tvätta munnen.

Ikväll provade vi också välling. Några prövande sug på nappflaskan (vi provade bröstmjölkstillskott under magsjukan men det tyckte hon inte alls om och tuggade bara på nappen) och sedan slank den ner. Det blir spännande att se om det påverkar sömnen.

Det är ingen tvekan om att det händer mer när skenan kommer av. Flickan kunde redan första eller andra dagen vända sig själv från mage till rygg utan skenan. Hon försöker med den på, men fastnar ibland på knät och kommer inte runt. Hon lutar sig gärna framåt i sittande efter leksaker men orkar inte sitta så utan tippar framåt. Vi har bytt till sittdel på vagnen så hon kan titta mer och leka med saker i knät. Bad har blivit en helt ny upplevelse då hon nu plaska i vattnet så att det stänker överallt.

Något har också hänt i kontakten med leksakerrna. Flickan fnittrar förtjust om någon av nallarna pratar med henne eller pussar hennes hände. Häromdagen träffade hon av en slump en docka för första gången. Tycke uppstod och det blev läge att plocka fram den docka hon fått i doppresent.

Igår träffade flickan en annan tjej (E) som är 10 månader äldre och som kommer att bli en ny granne. E hämtade bilar ur en korg och gav dem till flickan en efter en, väntade tålmodigt till dess hon lyckades ta emot den med händerna och plockade upp bilen om den tappades. Så umgicks de till dess alla bilar i korgen var slut. Kanske en kompis?

Pappa introducerar ett mer aktivt musiklyssnande, här med hela kroppen, till stor glädje.

Pappa är ju kul i största allmänhet. :)

Flickan tycker om att lyssna på musik. Hon tycker ännu mer om ifall någon sjunger för henne. Brorsan smyger åt henne lite house-musik då och då, pappa vill att hon ska lyssna på jazz och mamma försöker lära sig barnvisor. Flickan följer mycket fascinerat mamma med blicken om jag sjunger med i någon sång som spelas i bakgrunden. Den enda melodi som berört henne så att hon får tårar i ögonen än så länge är Johann Strauss - An den schönen blauen Donau. Det är när mamma sjunger med till speldosan. Hon satt också blickstilla i styckets hela 11 minuter när jag spelade upp den på You tube. Har vi fått en fan av klassiskt i familjen?