Igår var vi på första träffen med vår föräldragrupp. Ungefär hälften av dem som var där var också med på föräldrautbildning när vi var gravida. Ca 15 barn i tremånadersåldern, de flesta med båda föräldrarna närvarande som satt på golvet i en stor åtta runt två lekpölar. Ca 15 barn som storögt tittade på varandra och den främmande lokalen. Ca 15 barn som nästan var helt tysta första timmen och sedan blev alltmer rastlösa den andra. Även vår flicka var storögd och tyst första timmen. Sen blev hon trött, varm och hungrig. När de andra barnen grät eller pratade stirrade hon på mig först, insåg förvånat att det inte var jag som lät, och försökte titta var ljudet kom ifrån.

Två timmar plus promenaden dit som tog nästan en timme är länge för henne att vara vaken och hon somnade som en sten när vi skulle gå hem. Hon blev också trött tidigt på kvällen och somnade före 21, men sov sedan oroligt, vaknade och grät flera gånger fram till midnatt. Det är svårt att veta vad som är galet de nätterna. Kanske lite mer ont i magen, kanske lite mer besvärad av de fjättrade fötterna. Kanske tillägget av dagens intensiva händelser som drivit igång stress i den lilla kroppen som den har svårt att reglera ned igen. Storebror sov i princip alltid gott på natten. En napp i munnen och ett gosseöra att fnula med så var han nöjd. Flickan vill bara ligga vid bröstet och hon lägger sin lilla hand över sitt ansikte/i ögat. Det är säkert tryggt och mysigt men blir oroligt eftersom mamma inte kan ligga kvar där hela natten. Inte heller optimalt för henne själv eftersom hon blir svettig och varm och det blir trångt att andas.

Det här är ett dilemma just nu. Jag har insett att det är bättre att jag är vaken än att jag försöker lägga mig med henne. Somnar jag och hon väcker mig var 30:e minut blir jag inte en speciellt närvarande och empatisk mamma. I stället får jag sova på morgonen då jag oftast kan söva om henne efter klockan sex så att hon sover till nio. Är vi två föräldrar hemma får vi komma överens om en plan för natten för att försöka få till minst tre lugna timmar i sträck. Jag sover lätt och vaknar av allt. Jag vaknar om flickan rör sig/gör ljud, jag vaknar om pappan rör sig/gör ljud. Om deras sömncykler inte är synkande betyder det att jag vaknar varje eller varannan timme hela natten. Därför måste pappan väckas när flickan vaknar, så att de båda sover när de somnar. Det är väl det positiva med veckopendlingen, att han inte måste kliva upp och gå till jobbet när han är hemma och att han får sova när han är på jobbet (ja alltså inte PÅ jobbet, innan jobbet förstås).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något.   Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...

Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.   Fem år gick.   Ett till barn till föddes.   Fyra u...

Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan und...

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...

    Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket inneb...