Här kommer de, fler och fler allt eftersom de blir klara. Enjoy! (Klicka på bilder för att förstora dem i webversionen av bloggen)

Klänning med ärm, Ottobre 2015:4, samt matchande leggings, Ottobre 2015:1 och matchande blöja.

Kortärmad klänning, Ottobre 2013:3.

Sprundet i bak är tillagt för att den blev så smal i halsen.

Två kortärmade bodies för sommaren, Ottobre 2013:3. Ev blir den gula för liten pga en inställningsmiss på maskinen som förstörde en del av tyget. Vi får väl se.

 
Ärmlös klänning med knäppning fram, Ottobre 2013:3

Body med lång ärm, Ottobre 2015:4

Vad är då jag gör när jag inte har tid att promenera? Ja, sju små högar med utklippta tygstycken väntar i detta nu på att bli babykläder. Flickan ligger ungefär tre månader efter i storlek så de är ännu ganska små. Projekten får tas i små portioner. Först rita mönster några dagar, sedan klippa ut, sedan ta fram tyger några dagar, sedan klippa ut. Ungefär 20 minuter åt gången kan jag få jobba på innan flickan tröttnar på aktuell leksak/förströelse och protesterar. Därför är 90 minuters sömn helt otroligt lyxigt. Själva sömnaden kommer att bli en utmaning då två av maskinerna bullrar förskräckligt.

*Cliffhanger*

Det finns några olika beskrivningar på hur man syr en gDiaper-kopia på engelska, men hittills har jag inte hittat någon svensk, så här kommer en sådan. Beskrivningen gäller bara ytterbyxan, jag köper originalpoucher begagnat. Mönster får du antingen genom att rita av en befintlig äkta blöja, skriva ut något av de gratismönster som finns på internet eller köpa mönster av någon som ritat själv. Om du ritar av en originalblöja, tänk på att tyget är hopdraget på vissa ställen och måtten på den färdiga blöjan därför inte stämmer helt. Utan de extra längderna blir blöjan plattare med mindre plats för pouch och inlägg. För exakta mått behöver du sprätta upp sömmarna. Om köper mönster är ett allmänt tips är att alltid ha ett original att jämföra mot då även de bästa mönsterkopior kan innehålla felmått. Vissa steg i sömnaden kräver en hel del pillrande. Ju noggrannare du är, desto bättre slutprodukt förstås.

För att sy blöjan behöver du:

*Trikå till yttertyget i den färg du vill ha.

*Trikå till innertyget - funkar bra att återanvända t ex en gammal t-shirt.

*Mudd, helst ribbstickad. Finns t ex på tyg.se.

*Kalsongresår som är mjuk på utsidorna. Du kan också klä in annan resår. Resåren är 3,5 cm bred på originalblöjan.

*Tryckknappsband.

*Kardborreband, 2,5 cm bred (eller 1 tum/inch). Eller köp bredare och klipp. Du behöver ungefär dubbelt så mycket av den mjuka delen (honan) än den hårda (hanen).

*Vit sytråd samt tråd som matchar din resårfärg.

Lägg ut mönsterdelarna längs trådriktningen i tyget och se till att mönstret ligger som du vill ha det på den färdiga byxan. Jag föredrar att vika tyget på mitten och lägga mönstret mot vikt kant. Dels blir det lättare att få tyget rakt och dels blir sidorna helt symmetriska. Jag klipper med 1 cm sömsmån och syr på overlockmaskin. Det är ibland svårt att få maskinen att klippa snyggt då trikån är mjuk och stretchig, ett alternativ är att klippa halva sömsmånen och sy direkt vid kanten. Då måste klippningen vara mer exakt. Om du syr på vanlig maskin ska du använda en stretchig söm, t ex bindsöm. Märk ut mitten på alla sidor. Knapparnas placering är det egentligen ingen mening att mäta ut här, det är bättre att mäta senare när dina sömmar är klara. Mät upp och klipp ut mudden med samma sömsmån som tyget och märk ut mitten på långsidorna.

Klicka på bilder för att förstora dem

Lägg ytteryg och innertyg räta mot räta, matcha mittmarkeringarna och placera mudden mellan tyglagren. Mudden ska vara dubbelvikt, viket ska ligga inåt mot mitten av blöjan och den smala änden av mudden ska vara riktad mot framsidan av blöjan. Börja med att sätta nål vid mittenmarkeringarna och i ytterkanterna. Sträck sedan mudden tills dess tyglagren är släta men inte stretchade och sätt en nål mitt emellan de nålar du har. Gör så tills du har så många nålar du behöver för att tyget inte ska flytta sig i sidled när du syr. Hur många du behöver är en vanesak. Hellre för många än för få om du är ovan.

Sy ihop sidorna. Du drar hela tiden ut mudden så att trikåtyget är sträckt men inte stretchat. Du behöver dra ordentligt. Om du syr på overlock, tänk på att inte börja dra förrän nålarna håller fast alla lager. Börja gärna från samma håll på båda sidor, det brukar bli jämnare så då det är svårare att dra i starten på overlocken, så du vill alltså ha starten på samma ställe på båda sidor. Vänd blöjan så att rätsidorna kommer utåt.

Matcha mittenmarkeringarna på kortsidorna och sy ihop kortsidorna. Om du vill att din söm inte ska synas så mycket kan du byta till tråden du ska använda till resåren, men det kräver en del del extra jobb på overlock (fyra rullar tråd) så jag har fortsatt med svart. Om du syr flera blöjor med overlock kan det vara smart att upprepa de här stegen för alla du vill göra innan du går vidare så är du klar med ovelockmaskinen sen. Allra första blöjan bör du dock göra steg för steg från start till slut för att upptäcka eventuella misstag innan du börjar med nästa. Jag har i alla fall lyckats göra misstag på alla första exemplar av allt jag sytt, så det är mitt stalltips för att minimera irritation. :) I detta fall hade jag för bred sömsmån på första mudden och fick repa upp och byta den. Jag upptäckte också att mönstermåtten på resåren var 3 cm för kort och fick justera till nästa exemplar....

Apropå resåren så är det dags att mäta upp den nu om du inte gjort det i förväg. Observera att 1,5 cm på varje sida viks in, så se till att räkna med detta i totalmåttet. På mönstret jag använde behövde de alltså läggas till. Markera mitten på resårdelarna, samt på tygets kortsidor genom att vika dem dubbelt. Markera också var snibbarna ska sluta och tyget börja (7,5 cm in från kanten för storlek M). Markera slutligen 3 cm från överkant längs hela resåren. En krita funkar bäst att rita med. Nu ser du exakt var du ska nåla fast tyget på resåren.

Gör på samma sätt som för mudden. Börja nåla i mitten och längst ut och sedan i mitten mellan nålarna medan du sträcker resåren så att trikåtyget blir sträckt men inte stretchat. Nåla så många nålar att tyget ligger stadigt. Det här är ganska svårt eftersom resåren är så bred, du kan behöva hjälp av någon som sträcker medan du nålar.

Sy fast resåren på blöjan från rätsidan. Jag syr på coverstitchmaskin, du kan också sy med tvillingnål, eller sy sick-sack. Syr du med coverstitch eller dubbelnål så syr du över hela resåren så att sömmarna håller bra. Var noga med att dra ordentligt och se till att tyget inte smiter undan åt sidan. Se upp med coverstitchsömmen när du är klar, den repas upp väldigt lätt så du måste vara noga med att fästa den snart efter att du sytt sömmen. Tips för coverstitch: Spola upp din färgade tråd på en extra undertrådsspole så att du kan trä maskinen med två undertrådsspolar samt trådrullen. Börja med att sy sömmen på en restbit för att se att sömmen blir bra innan du lägger in resåren i maskinen och syr över på den. Min maskin (Singer) matar inte heller direkt utan behöver ett par cm tyg för att börja mata. När jag fäster repar jag upp lite tråd från restbiten och knyter ihop eller syr fast med synål för hand. Undvik att dra ut trådarna när du byter tråd, klipp av och knyt ihop med den nya färgen i stället och dra igenom. Ju färre gånger du trär om - desto mindre trassel. GLÖM INTE NÅGON AV TRÅDSPÄNNINGSRATTARNA PÅ 0! Lika irriterande varje gång det händer = megatrassel.

Trä din vanliga maskin med den färgade tråden. Sy en förstärkning på varje ställe där mudden möter resåren, strax ovanför dubbelsömmens nedre söm, mitt på mudden, med den första knappnålssömmen (det brukar vara flera steg i att sy knappnål på maskinen). Sy ca 5 mm. Denna förstärkning försäkrar att mudden inte släpper även om du drar mycket/ofta i blöjsnibbarna. Titta på bilden med kardborrebanden nedan hur det ser ut (eller på en originalblöja).

Klipp ut alla bitar till kardborren enligt mönster/förlaga. T ex på en M-original är det 4 mjuka delar som är 7 cm långa, 2 hårda delar som är 4,5 cm och 2 hårda delar som är 2 cm. Klipp av ev extra kanter på kardborren och runda hörnen.

Klipp till knappbanden i lagom bitar. Du vill ha lite mån att sy i på ena sidan knappen. Använd en ljuslåga för att försiktigt bränna kanterna så att de försluts.

Mät nu och markera med krita 1,5 cm in på resåren. Gör det på avigsidan på blöjans framsida och på rätsidan på blöjans baksida. Vik in hörnen till markeningen och fäst med en vanlig raksöm (2,5 mm) så att de ligger kvar. Den sömmen kommer inte att synas senare då den göms av nästa vikning. Markera var knappen ska sitta genom att mäta avståndet från mitten på resåren ut till knappen på förlagan/mönstret. Resåren kan bli något längre om du inte dragit tillräckligt när du sydde (upptäckte jag på denna gröna där jag gjorde det misstaget) och då kan knapparna hamna för långt isär om du mäter från ytterkanten inåt. Det viktiga är ju att avståndet mellan knapparna passar pouchen.

Om du vill byter du nu till vit övertråd för att sömmarna inte ska synas så mycket i kardborren. Undertråden är fortfarande färgad eftersom den syns på resårsidan.

Vik in fliken längs efter markeringen. Placera rätt kardborrebit ett par mm från kortsidan och ungefär i linje med övre resårsömmen. Sy först kortsidan ytterst, placera knappbandet under kardborren och sy fast både knappband och kardborre med samma söm, förstärk gärna sömmen genom att backa en gång över knappbandet innan du syr vidare. Avsluta när du sytt en gång till över den första kortsidan, så att även den sömmen blir förstärkt. Det är här du drar ofta när du tar av blöjan från bebisen. Se till att klippa trådarna så långa att de blir enkla att fästa. Du vill fästa noga så att inte kardborren lossar när du drar i den. Jag syr igenom alla trådar till ena sidan för hand och knyter dem två och två i dubbelknut innan jag klipper av nära knuten.

Sy fast de sista knapparna på blöjans bakdels avigsida där de ska sitta. Vik knappbandet dubbelt där du syr och göm fliken bakom knappdelen.

Nu är du klar! Jag rekommenderar att bara handtvätta blöjbyxan för att den inte ska blekas eller noppra sig. Maskintvätt tenderar att bleka resåren mer än tyget. Det blir sällan fläckar på ytterbyxan, eventuella fläckar brukar gå bort med galltvål. Förvara alltid blöjan med kardborren knäppt när du inte använder den så att den inte krokar i någonstans. Noppor på resåren beror på att kardborren fastnat i resårbandet.

Vanliga fel och misstag att se upp med:

-Du mäter fel någonstans.

-Du sträcker inte mudd/resår/tyg tillräckligt när dy syr.

-Du glömmer markeringar.

-Du missar någon inställning på maskinen.

-Du nålar för lite.

-Du glömmer att ta bort en nål och syr över den med oturen att symaskinsnålen skadas.

-Du fäster en tråd för slarvigt.

-Du syr för mycket sömsmån på mudden som blir för smal.

-Du viker resårens flikar åt fel håll på blöjans bakdel.

-Din nål trycker ut gummitråd ur resåren (tror att det kan vara bättre att byta ut jerseynålen mot en vass nål för att förebygga detta, men ska ej svära på det).

-Du är hungrig, trött eller stressad när du syr. Ta pauser!

Första klänningen av tyget från retromarknaden sydd. Gratismönster och instruktion från Melly sews. Det svåraste var att välja knappfärg. Pappa och brorsan sa båda rött, så då fick det bli rött.

Efter ett antal brustna trådar, en avbruten nål, en trasig trådspänningsratt, felsömnader, lagningar och kompromisser samt lite sent kvällssudd för att göra klart det sista i fred blev det totalt en tre plagg. Nu rör jag inte några inställningar förrän det är helt tvunget...

Den lille gröna filuren är ett tryck från Glada grodan.

Tyget med japanska blommor kommer från Strömming design. Mönstret är taget från Ottobre 2013/3 och jag har tagit bort huvan som var på originalet.

Jag gillar verkligen sådana tyger som är icke-symmetriska, de är dessutom svåra att hitta. Under graviditeten sydde jag en tröja i ett annat sådant tyg:

Byxor som passar har alltid varit svårt för mig att hitta. De är oftast för korta eller för breda eller för raka i modellen så att det blir en stor ficka i ryggen. Därför har jag länge velat lära mig sy egna byxor efter egna mått. Våren 2015 gick jag en sykurs på ABF och passade på att ta dig ett par byxor som passade obanligt bra och som jag slitit ut, sprätta isär dem, rita av mönstret och sy nya med lärarledd hjälp. Fickfoder, blixtlås och knapp gick att återanvända. Jag kunde inte prova eftersom jag var höggravid så det var något av en chansning. Dessutom hann vi inte riktigt klart så läraren nålade rappt ihop all delar till blixtlåset som jag nu efter fyra månader försökt tyda hur de ska sys. Har försökt hitta en bra tutorial på gylf utan att lyckas. Jag fick ihop dem i alla fall och efter några justeringar i midja och längd sitter de riktigt bra. Nu får vi se om de håller ihop också. Och om jag någonsin lyckas göra om bedriften utan hjälp.

Under omständigheterna kan jag oftast räkna med att jobba med syprojekt i ca 30-45 min innan jag får avbryta för att bebisen ropar. Det kräver god planering, självdiciplin och en hel del tolerans för röra. Städning och plockning är inte en prioritet, då blir det inte något producerat.

Pappa fick syn på en skyltdockebebis när vi var på Lindex som hade på sig ett par gubba-byxor och en stickad tröja. Sådana skulle hon ha, tyckte han. Av en händelse råkade det finnas ett liknande mönster i samma Ottobre som dopklänningen (nr 1, 2014). Så det blev ett par gubba-byxor till lilltjejen:

Tyget är ett rätt grovt linnetyg som troligen inte ska användas till kläder men den här typen av kläder är nog ändå mer för att tittas på vid speciella tillfällen än att ha på sig till vardags, resonerade jag. För att göra dem skönare har jag i alla fall sytt ner alla sömsmåner mot tyget så det finns inga hårda kanter i dem.

Jag trodde inte att vi hade någon dopklänning i släkten så för att skapa en släktklenod av en annan släktklenod bestämde jag mig för att sy en klänning av några av de sängkläder till vaggan som min mormor dekorerat med brodyr och spetsar. Spetsarna syns aldrig i sängen eftersom lakanet viks runt kanten eller ligger under täcket, vilket ju är synd och skam. Varför inte visa upp dem i kyrkan (eller motsvarande) i stället? Sedan visade det sig att det visst fanns en klänning ändå. Men nu finns det två. Idén till detta projekt fick jag av ett avsnitt av Gokväll där Marie Teike visar hur man syr klänningar av linnehanddukar. Resultatet blev så här:

Lakanen har några skönhetsfläckar; en fläck på baksidan som inte går att tvätta bort och en reva på framsidan som jag fick laga genom att sicksacka över hålet. Det må så vara. Nedan följer en beskrivning av hur jag gjorde klänningen om någon skulle råka googla på detta (klicka på bilderna för att förstora dem).

***

Mönstret kommer från Ottobre nr 1/2014. Där finns två dopklänningar, en med liv och puffärm och en med lång ärm i ett stycke. Jag ville ha en med liv och lång ärm så jag ritade ärmdelarna från den och la till den förra. Jag tänkte använda mig av de färdiga spetsfållarna så jag la mönsterdelarna där de passade fållen. Kjoldelarna passade på lakanen och till övriga delar fick jag använda två örngott. Eftersom örngotten redan har dubbelt tyg hade jag redan foderdelen klar. Lakanen fick jag vika två gånger (dubbelt på trådraken och sedan dubbelt igen på andra ledden så att alla färdiga fållar låg åt rätt håll). Mitt fram på kjolen ville jag ha det broderade W som står för vårt familjenamn.

Skärplatta är verkligen bäst. Helt raka kanter.

Det blir lite speciellt att sy med färdiga fållar eftersom det är det man egentligen gör allra sist - fållar. T ex är mönstret böjt i kjolen, som synes, vilket jag bara delvis kan ta hänsyn till.

Nästa steg är att vändsy livet så att fodret får dolda sömmar. Här använde jag mig av den här beskrivningen. Jag nålar ihop axlarna räta mot räta - foder och främre tyg för sig - och syr ihop med raksöm. Sedan klipper jag ner sömsmånerna något och syr efter med en liten sick-sack. 

I vanliga fall ska även sidorna vändsys genom att övre och nedre delen på bilden sys ihop i samtidigt som axlarna. Det fungerar dock inte här pga spetsfållen. Jag kunde ha gjort en vanlig sidosöm i stället men valde att krångla och försöka få dem så vändsydda som möjligt genom att sy från hörnet mot sömmen så nära jag kunde komma och vika undan spetsen på varje sida för att inte råka sy fast den. Sedan syr jag ihop den sista biten för hand. Då blir det så här:

Sedan nålar jag ihop hela halslinjen noggrant räta mot räta och syr den. Viktigt att passa alla sömmar mot varandra vid nålningen och nåla tätt så tyget inte drar sig. Alla färdiga sömsmånter fästs alltid bakåt mot bakstycket. Jag klipper ner sömsmånen igen för att få mindre tyg på insidan och sick-sackar. Sedan går hela livet att trä igenom sig självt så att rätsidan kommer utåt. Alla hörn pillas ut ordentligt och hela livet pressas. Slutligen valde jag att vika in kanterna i bak även om de redan hade en fåll och fålla dem på nytt på med dekorationssöm från rätsidan. Som sagt är livet alltså redan fållat nedtill vilket kommer att innebära en särskild utmaning senare.

Först dock till ärmarna. De kan inte heller vändsys pga fållen/spetsen utan sys ihop som vanligt, räta mot räta. Sömnsmånen trimmas, sick-sackas och pressas mot bakstycket. En rynktråd (lös spänning, långa raka stygn) sys i över ärmkullen så att den kan dras ihop något. Man får aldrig dra i axeltyget på livet, fick jag lära mig på sykursen i våras, då blir passformen över axeln inte bra. Ärmana sys fast i livet genom att vända dem ut och in och nåla fast dem räta mot räta i livet som dras in genom ärmen så delarna ligger i varandra. I mönstret finns markeringar på ärm och framstycke/bakstycke som passas med varandra utöver sidosömmen som också ska ligga exakt mot den söm som håller ihop ärmstycket naturligtvis.

Nu är det dags för kjoldelarna. Ibland vaknar bebisen och då är det bara att hålla upp. Kjoldelarna är dock det lättaste att sy ihop så det gjorde jag faktiskt med henne i sjalen. Fodrets fram- och bakstycke nålas ihop räta mot räta och sys ihop. Jag valde bindsöm för att slippa sy två gånger. Overlock hade ju funkat utmärkt också. Yttertyget sys ihop på samma sätt, fram och bak räta mot räta med bindsöm.

Sjalen är nättare än selen och det går att se bättre över hennes huvud.

Nu kommer ett av de lurigaste momenten. Sprund. Beskrivningen i Ottobre är helt hopplös, jag fattade nada. Därför letade jag fram den här beskrivningen i stället. I den här klänningen klipper man upp ett sprund i bak, strax till höger om mitten, enligt mönstermarkeringarna, när foder och yttertyg har nålats i varandra med avigarna mot varandra. Varför till höger och inte i mitten? Jo för att det ska liva med livet, så att säga. Alltså stängningen på livet överlappar något så att linjen förskjuts till höger. Det är i alla fall den enda förklaringen jag kan komma på. Kanterna nålas och sys ihop nära kanten. En remsa av tyget används sedan för att kanta sprundet. I Ottobre står 2 x 38 cm. Det är alldeles för smalt för att det ska vara mänskligt! Jag skar ut en bit lika bred som linjalen som var drygt 2,5 cm och det blev himla pillrigt att hålla på med. Remsan nålas i detta fall fast på avigan med rätsidan mot tyget och viks sedan fyra gånger runt öppningen och nålas fast på rätsidan där kanten på bandet allstå ligger gömd under bandet. Det innebär att nålarna ska igenom sex lager tyg på 5mm bredd. Inte lätt! Remsan nålas över hela sprundet genom att tyget viks ut som om kanten var rak och sys på detta sätt med en söm hela vägen över. Helst rakt och 1 mm från kanten säkert men min blev typ i mitten. Sprundkanten viks sedan upp så snyggt det går och en söm sys tvärs över strax ovanför sprundbotten för att hålla den på plats.

Ottobre föreslår att sy i rynktrådar i kjoldelarna innan sprundet sys, vilket var rätt bökigt plus att de klipps av när sprundet klipps upp. Därför borde det vara bättre att sy i rynktråden nu runt hela midjan och dra ihop tyget så att det passar livet. I vanliga fall sys sedan kjolarna fast räta mot räta men... det går inte eftersom livet ju redan är fållat. Klurlilur. Här nålar jag då i stället fast kjolarna räta mot aviga på insidan av livets band (det gula) utan att nåla i spetsen. Jag nålar först sidorna, sedan mitt fram, vid sidorna av sprundet och sedan tätt. Obs, håll tungan rätt i mun här: Kjoldelens vänstra sprundkant passas med livets knäppningsmån (allstå inne i fållen längst ut mot vikkanten) och sprundets högra kant dekorationsömmen på högra sidan av knäppningen.

Sedan viker jag upp spetsen och syr fast kjolarna från rätsidan så nära spetsen som möjligt i den fållkant som redan finns där. Kanten är bitvis bara 2 mm bred och på vissa stället tjock (en nål gick av), men det gick! Jag sicksackar också ihop sömsmånen efteråt så den inte ska fransa sig, vilket är ganska tjockt och bökigt och inte blir särskilt snyggt, men det får vara. Ja, sedan är klänningen klar med undantag för tryckknappar som sys fast i knäppningsmånen i ryggen.