Det är välkänt bland småbarnsföräldrar att februari är en månad med många sjukdagar. Vi trodde kanske vi skulle slippa detta så länge vi inte har något barn på förskola, men se den gubben gick inte, som morfar brukade säga. Storebror kom hem med lufsvägsviruset som slog rot i mig och bebisen och sedan hoppade på farmor. Bebis tarm brakade ihop på kuppen så till den grad att vi fick ringa Barnmottagningens rådgivningstelefon och skedmata med vätskeersättning. Samma dygn som den repat sig tycks vi ha plockad med oss ett magsjukevirus (vinterkräksjukan??!), med stor sannolikhet från badhuset. Så gick det med den magen. En förvånad bebis har fått hålla igen på mjölken och denna gång flaskmatas med vätskeersättningen. Fördelen är att hon tycker om den. Nu får vi väl se hur många i familjen som åker med på denna tur. En har redan fallit offer. Fördelen med flytten är att vi kan separera badrum. I morgon blir det mars, vi hoppas på att det skiftet för tur med sig.

Vi började träna så smått på att sitta vid 6 månader. Knä, soffa, inbäddad i amningskudden, i bumbostol med flyttkartonger i bakgrunden. Det gick väl sådär. Nu har barnstolen kommit fram till bordet och då går det utmärkt. Det är ju så mycket roligare att få sitta där och äta med familjen.

  I nyköket.. med flyttkartonger i bakgrunden

Farmor och farfar fick vara med på premieren av bordsplatsen efter ovärderlig flytthjälp. Vi lyckades smitta farmor med en eländig förkylning på kuppen.

Den förkylda mamman underhåller på Ica Maxis parkering medan pappan köper semlor och flyttkartonger.

Förra föräldraträffen erbjöd lite pyssel mellan samtalscirklarna. Det passade ypperligt eftersom vi inte har någon färg att använda till detta hemma för tillfället.

Storleken verkar inte skilja sig åt mycket alls. Peva-foten är lite krokig och lite platt men det det går jättebra att göra tryck med den.

Den här lilla tjejen rullar numera iväg från hänvisad plats om en inte ser upp.

Det är ingen tvekan om att det händer mer när skenan kommer av. Flickan kunde redan första eller andra dagen vända sig själv från mage till rygg utan skenan. Hon försöker med den på, men fastnar ibland på knät och kommer inte runt. Hon lutar sig gärna framåt i sittande efter leksaker men orkar inte sitta så utan tippar framåt. Vi har bytt till sittdel på vagnen så hon kan titta mer och leka med saker i knät. Bad har blivit en helt ny upplevelse då hon nu plaska i vattnet så att det stänker överallt.

Något har också hänt i kontakten med leksakerrna. Flickan fnittrar förtjust om någon av nallarna pratar med henne eller pussar hennes hände. Häromdagen träffade hon av en slump en docka för första gången. Tycke uppstod och det blev läge att plocka fram den docka hon fått i doppresent.

Igår träffade flickan en annan tjej (E) som är 10 månader äldre och som kommer att bli en ny granne. E hämtade bilar ur en korg och gav dem till flickan en efter en, väntade tålmodigt till dess hon lyckades ta emot den med händerna och plockade upp bilen om den tappades. Så umgicks de till dess alla bilar i korgen var slut. Kanske en kompis?

Vi fick träffa en ny doktor den här gången eftersom dr Erik var ledig, vilkte kändes sådär. Det är svårt att lita på någon som inte varit med från början. Vi fick i alla fall ordination att trappa ut skenan dagtid över sex veckor till nästa uppföljning. Varje gång vi är där frågar jag om fotens böjning ut från kroppen åt lilltåns riktning, vad det nu heter på anatomiska. Varje gång får jag höra att det kommer räta till sig. Jag litar dock inte riktigt på detta eftersom skenan och skon böjer foten åt det hållet. Så hur ska den kunna räta till sig? Vad jag kan se är det en konsekvens av att skorna sitter för nära varandra, dvs skenan är för smalt inställd. Enligt manualen (t ex här) för metoden ska avståndet mellan hälarnas insidor motsvara yttermåttet på axlarna.

"The length of the foot abduction bar is such that the distance from the inside of one shoe-heel to the other shoe-heel equals the width of the child’s shoulders (measured at the lateral side of both deltoid muscles)."

Så ser det inte ut. På den gamla skenan satt fästena i hälen, men nu sitter de mitt under foten vilket gör att fötterna kommer närmare varandra. Det här har jag försökt förklara men med begränsad framgång. Det är inte helt lätt att bli tagen på allvar. Nästa gång blir det dr Erik som kommer att få svara ordenligt på detta. Jag förstår om anhöriga ofta kommer med många argument som är felaktiga pga sin oro, men jag har ännu inte fått en svar på varför det ser ut på det här viset som stämmer med litteraturen, så jag tänker inte ge mig.

Omprovning på OTC

Vi fick större skor denna gång, två storlekar på peva-foten och en storlek på den andra. Ändå ingen breddning av skenan. Pappan fick åka in nästa dag och upprepa argumenten för teknikern som gick med på att bredda någon cm. Axlarna är dock fortfarnade tydligt bredare än hälarnas avstånd från varandra. Och foten lutad utåt. Även den friska foten böjer sig något på liknande sätt.

  Före justering

Efter justering

Böjningen