Nu kommer en hel videokavalkad här. Efter några riktigt jobbiga dygn då flickan varit supertrött och inte så glad verkar ett å annat ha ägt rum bland synapserna i hjärnan. Nu har hon utökat sin språkliga repertoar med fler ljud, hon fräser och bubblar med munnen och det högra skrattet ligger precis på lur. Hon kan gripa tag i saker och ibland föra dem till munnen det vtycks hittills ske mer på reflex än medvetet. Och hon börjar lyfta huvudet på magen, alltmer rakt ju mer vi tränar. Idag är hon 3,5 månad gammal.

Språk:

En kväll med mycket att prata om, på gränsen till missnöje, men inte riktigt än.

Motorik:

En glad stund efter ha sovit gott. Griper tag i föremål.

Styrka:

Nackträning. Här är hon lite trött då hon redan jobbat en stund. Hon kan annars hålla huvudet stadigt ca 5 sekunder i nuläget. Här i soffan ser hon vanligtvis en skärm om hon tittar framåt. Det kan vara TVn eller datorn och den är en riktigt uppmärksamhetsslukare.

Inte konsigt att man blir helt slut när man lär sig allt detta på ett par dagar! Apropå skärmar, pappa har fångat ett annat ögonblick på video där flickan surfar på facebook på mammas iPhone. Vi brukar ofta underhålla oss med telefonerna när vi ammar eller söver och rätt som det är har flickan börjat vända på huvudet, ta tag i laddningskabeln eller slå till skärmen. Ajaj. Så förrädiskt med dessa uppmärksamhetsslukare. I den här takten kommer hon att göra egna appar om fem år. ;)

Uppdatering:
Här är den!

Vänster hand, självständigt. Jag tycker mig se rygg-kroken jämt och ständigt nu, även så här uppifrån i halvsittande. Jag har också försökt bära i sjalen, vilket går riktigt bra med skenan, men där åker ena axeln ner och jag känner att hon inte sitter riktigt rakt. Det är som när en vuxen hänger på höften och ena sidan åker ut. Väntar otåligt på kallelsen till sjukgymnast.

Utforskande av diverse material som råkar befinna sig på sidan om, snart kommer de där filtfransarna vara mammas hår:

Idag är det -11. Brr. Det kunde gott stanna över -10 om jag fick bestämma.

När vi tömt, städat och ställt i ordning för lägenhetsvisningar finns det plats för alterantiva arrangemang i de rensade hyllorna. I sovrummet sitter diverse nallar på rad så att bebisen själv ska få plats i sin säng. Varje lite lurvig vän har sin egen historia.

Längst upp till vänster bredvid ett vykort som den nu framlidne morfadern själv målat och skickat från en Afrika-resa sitter en björn som gavs till storebror av hans gudfar för 12 år sedan. Bredvid sitter en björn som inhandlats till förmån för välgörande ändamål (hemliga boenden för barn och kvinnor som far illa) på hotell Rådmannen i Stockholm på en av pappa och mammas helgresor. På andra raden sitter pappas reservnalle som eventuellt skulle ersätta en mycket älskad och sliten orginalnalle som tyvärr saknas här i hyllan då den befinner sig på annat ort. Jämte honom vår flickas nalle som nyligen skänkts av två herrar i Borås. Hunden på tredje hyllan saknar ett öga och ett öra och är lagad flera gånger. Det är brorsans sovsällskap som ersatte en kanin som gått i trasor. Ett par tvillingar till kärleksbjörnar följer därpå, dessa har lämnats till mamma från pappa tillsammans med blommor på romantiska högtidsdagar. Längst ner en jättestor groda från mammas barnsdomsbästis enligt tradition. Vi har gett varandra grodor ändå sedan högstadietiden, en symbol för vår vänskap som uppstått helt på språklig väg. Själv hade jag hemmasydda små kuddar att gosa med som liten (den så kallade "munken").

Det återstår att se vad flickan väljer som sin trygghetskamrat.

I blå toner och rosiga kinder, nedbäddad i vinteråkpåse på säsongens andra dag med snö. Igår kavade vi oss fram i 10 cm oplogad lössnö vilket gick oväntat lätt med denna vagnen. Snön kom från sidan i år och husets gavel ser ut som att vädret lekt snöbollskrig medan gräset vid grannes vägg fortfarande står grönt på backen. Vita dyner har lagt sig att vila strax intill husgrundernas södra kanter. Det är precis lagom kallt, - 5 grader.

Redan några dagar senare verkar det ha hänt en del med handkontrollen. Från slumpmässiga träffar på diverse föremål ser det nu ut så här:

Parallellt med att flickan kämpar med att få ihop sina båda händer och kunna hantera föremål har hon lagt till sig med ett frustrerat läte som ibland går non stop om något inte är helt bra - men inte heller katastrof. "Nnghö" är det närmaste jag kan komma i skrift. Nngö, nghö, nnnggööh och ett och annat drsrs låter det till dess att mamma eller närmaste person kommer på något annat sätt att rikta hennes uppmärksamhet.

Det är skönt att sova i bilen och efter att ha suttit så lite lagom krokig ett tag behöver man en extra skön sträckning. Gärna en tre-fyra stycken efter varandra.

Vi åkte in till ortopedtekniska för ännu en justering idag eftersom skaven vägrar ge med sig helt och hållet. Ytterligare utbankning av sko i häl, denna gång på båda fötter. Rekommendation från ortopedingenjören (denna gång rätt titel) Lennart att kontakta en Micke på ortopedmottagningen för att få råd om hudvård. Denne Micke ska tydligen vara en riktig klippa vad gäller känslig hud.

Skorna blir i alla fall allt enklare att hantera; spänna, ta på/av etc. Jag upptäckte att den icke täckta delen av kardborren river hål i all textil som ligger i närheten av högra foten så den har jag täckt över med en liten bit extra kardborre av den motsatt sorten som jag hade i sylådan. Mången bestyr med di små föttera.

Nu när flickan är tre månader tycker hon om att titta på färgglada saker, speciellt om de rör sig eller låter.

   Blå dinosaurie, present från farmor och farfar

Under kommande period ska hon utveckla sin förmåga att koordinera sina ögon och sina händer. Det har vi börjat träna på lite mer medvetet. En liten klocka i mässing som sitter i en kapsylöppnare var en perfekt start.

Jag höll den i luften när hon viftade och varje gång hon råkade träffa den klingade den ljudligt. Det tog inte många minuter innan hon träffade den mer medvetet och ett par dagar senare slår hon nästan självsäkert till den utan problem. Hon får tag på föremål ibland och på reflex kan de hamna vid munnen, men hon smakar inte medvetet ännu och hon tycks inte märka att hon har dem i handen även om fingrarna sluter om dem.

Jag bestämde mig under denna graviditet för att inte köpa en massa leksaker eftersom brorsans rum formligen svämmat över med saker han knappt lekt med. I stället försöker vi hitta saker hemma som kan vara roliga att leka med. Och tar emot presenter. Det räcker gott och väl. Vi får väl se hur länge vi klarar hålla fast vid denna princip...

Några av mammas ringar ihopfästa med en plaststrip funkar också bra som träningsredskap

På senaste BVC-besöket fick vi en folder om att leka på mage. Den biten har gått mindre bra hittills. Gipset har gjort oss tveksamma att lägga henne på magen och hon har inte heller uppskattat den ställningen när vi erbjudit den. Nu drar hon huvudet kraftigt åt ena hållet om hon ligger på mage, som om hon överkompenserat för det tidigare tyngre vänstra benet (detta syns på tidigare bild i inlägg 2015-11-05). BVC-sköterskan har skickat remiss till sjukgymnast för att avhjälpa det hela.