Direktlänk till inlägg 17 september 2021
Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.
Fem år gick.
Ett till barn till föddes.
Fyra utredningar genomfördes.
Tre diagnoser ställdes.
Ett blodprov togs med ett oväntat resultat.
20q13.33
En pandemi drog förbi.
En storebror slutade skolan.
Två katter flyttade in.
Sociala medier exploderade.
Jag har följt diskussionen om föräldrar som exploaterar sina barn i sociala medier. Funkismammor som berättar allt, något eller inte så mycket. Bilder på barn som gråter framför kameran eller barn som leker eller barn med ansiktet dolt av inklistrade smilies eller baksidor av barn vars ansikte vänds bort eller siluetter av barn eller bilder som symboliserar barn. Det finns många sätt och diskussionen är viktig. Barn kan inte välja vad föräldrarna berättar. Barn får inte välja sin historia, eller vilka som läser den. Barn ska inte bära sin föräldras behov av bekräftelse och stöd i en svår situation. Den striden måste tas på andra sätt. Förälderns berättelse är förälderns, inte barnets.
Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något. Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...
Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
||||||
|