Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något.

Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varför. Ja, att det är för att han har en sjukdom.

Flickan berättade först att han hade en sjukdom.

Sedan frågade hon mig vad det är för sjukdom.

Sedan frågade hon mig varför han har en sjukdom. 

Det är en genetisk sjukdom pojken har, så jag sa:

"Ja, mamman och pappan hade en bit av sjukdomen i sig. Och så kom den ut med bebisen."

Då säger flickan:

"Som att jag hade problem med foten?"

Ja, det var ju sant.

"Har jag en sjukdom, mamma?"

Bara sådär. Mitt på gatan, på cykeln, på väg till förskolan. Där får jag fråga mig själv igen, för inte första gången, är det en sjukdom hon har eller vad ska man kalla det? Jag vill säga att det är en funktionsnedsättning, men det ordet är för svårt. Jag vill säga att det är som en sjukdom, fast det heter inte det, men det är för komplicerat.

"Vad har jag för sjukdom, mamma?"

Jag kommer inte undan.

"Du behövde hjälp med foten. Och sedan.. ja.. det tog längre tid för dig att lära dig prata."

"Kunde jag prata när jag var tre år?"

"Hm, nej, inte riktigt, men nu kan du det."

"Varför kunde jag inte prata när jag var tre år?"

"En del barn lär sig fort, för andra tar det längre tid. För dig tar det lite längre tid. Du behöver träna mer. Du är verkligen bra på att träna, och då lär du dig".

"Ja."

Sådär. Sedan hade hon tappat intresset.

Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.

Fem år gick.

Ett till barn till föddes.

Fyra utredningar genomfördes.

Tre diagnoser ställdes.

Ett blodprov togs med ett oväntat resultat.

20q13.33

En pandemi drog förbi.

En storebror slutade skolan.

Två katter flyttade in.

Sociala medier exploderade.

Jag har följt diskussionen om föräldrar som exploaterar sina barn i sociala medier. Funkismammor som berättar allt, något eller inte så mycket. Bilder på barn som gråter framför kameran eller barn som leker eller barn med ansiktet dolt av inklistrade smilies eller baksidor av barn vars ansikte vänds bort eller siluetter av barn eller bilder som symboliserar barn. Det finns många sätt och diskussionen är viktig. Barn kan inte välja vad föräldrarna berättar. Barn får inte välja sin historia, eller vilka som läser den. Barn ska inte bära sin föräldras behov av bekräftelse och stöd i en svår situation. Den striden måste tas på andra sätt. Förälderns berättelse är förälderns, inte barnets. 

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst inte vill ha spott. Vi hoppas det är en periodgrej som snart går över..

Fingersugandet har inte minskat med tiden och nyligen när flickan blev förkyld efter första besöket för hösten på öppna förskolan så fick pappa genomlida några långa vakennätter med evigt sugande. Det är som sagt svårt att sova när ens hand sitter fast, och dessutom när ett barn med 7 tänder biter i det utan förvarning. Så när pappa åkte bort över helgen fick mamma nog. Fingret åkte ut. En hysterisk bebis grät i 20 minuter, sedan tog hon emot det plastiga alternativet hon ratat hittills. Nästa gång varade protesterna inte mer än några få minuter och så småningom bara sekunder. Det är en stor lättnad. Förutom när ovana föräldrar glömmer var nappen är.

Öppna förskolan bjöd in till utelek idag i stora lekparken nära oss. Det blåste en del men var ändå soligt så vi fick dit och satt på gräs, kände på kottar, klappade på stenar och skrek åt fåglar. Små bitar av vattenmelon funkade bra som fika. Flickan tycka nu ha tagit bärselen till sitt hjärta på allvar och när hon blev trött och kanske lite frusen somnade hon där inom ett par minuter. Hon har tidigare varit tveksam så detta innebär en stor avlastning nu när det fungerar på riktigt.

Vi har fullt sjå att hålla flickan sysselsatt och nya saker blir snabbt gamla. Så nu börjar vi nagga på brorsans sysslor. Här i färd med att plocka ur bestickkorgen (och samtidigt spela lite på sked).

Här övervakas målarnas arbete på husfasaden. Av någon anledning försvinner målarna ganska snabbt när vi sätter oss och tittar på dem. Hm..

Vi har varit utomstads några dagar och det har inneburit en del snabbmatslösningar. Vi har valt ge det vi äter i stället för att köpa barnmat och då bjuder tillfällen som detta på smaksensationer som kanske uteblivit annars. Hittills först pommes frites och cheeseburgare och ett möte med ett makalöst fenomen: ballongen! Sedan en förut testad favorit: dumplingen. Och så sushirulle. Pizza. Grillad kycklingmacka med paprikasås. Det mesta avslutas efter ett par tuggor men dumplingen är undantaget; flickan mumsar gärna i sig 1-2 stycken.

Mat visar sig vara det känsligaste bebisämnet hittills, detta inkluderat alla de alternativa livsstilsgrupper vi fått kontakt med så här långt. Blw (baby led weaning) framställs av entusiaster närmast som en religion där ett antal regler skall följas och oliktänkande (eller de som ställer kritiska frågor) tillrättavisas och nästan (antydningsvis) hotas med exkludering ur gemenskapen. Andra religiösa likheter är den bok som enligt de största entusiasterna ska följas bokstavstroget samtidigt som olika råd väljs ut efter preferens med paradoxala konsekvenser. Dödssynden i sammanhanget tycks benämnas "puré". Just döden (kvävningsrisken) använda faktiskt som skrämseltaktik tillsammans med argument som ofta låter baserade på hörsägen (tredjehandstolkningar av Boken). Amningshets smyger sig också in med budordet "minst 12 månaders amning". De mindre radikala hävdar att grundtanken inte är mer komplicerad än att metoden går ut på att låta barnet äta själv, efter smak och förmåga, och därigenom uppmuntra matglädje och nyfikenhet till maten.

Idag har det varit närmare tjugo grader varmt på sina ställen och blå himmel. Flickan vet vad "ute" är och fascineras av vinden i träden och ljuden från bygget där vi bor. Hon vill gärna sitta länge vid altandörren och titta och går gärna ut med vagnen. Vi gick till den närmare lekparken i eftermiddagssolen och tittade på fåglar.

Idag besökte vi lekplatsen som ligger lite längre bort från vårt hus. Där var ingen, det var ganska blåsigt men inte så kallt. Vi provade gungor och rutschkana cxv dbvhygbtV>BUJ#DC   VCXZ166453724146 YN HJGNB TVVBHRGVB Z<i,p  jn  myh

Ursäkta, någon lade sig i vad som skulle skrivas.

Vi satt på stock, åkte runt i någon slags liten skål och tittade på vatten och skuggor.