Farmor och farfar kom och hälsade på sitt barnbarn för första gången och staden bjöd på sin bästa sida med sol och varmt väder. Promenader och tittande och hållande och pratande och matande. Flickan var vaken nästan sex timmar under dagen och sov som en sten fram till klockan 9  nästa morgon efter 4-målet.

  Farfar

Har ni sett Puhs fötter?

Plötsligt slutade muspekaren att fungera. Det visade sig att en sovande bebis hand diskret glidit in från vänster och lagt sig på styrplattan.

Torsdag igen och dags för ett nytt gips. Huden var rutig efter gipsstrumpan, känslig för beröring och vit mellan tårna då gipset kom av. Foten lite, lite rakare igen.

Själva gipsningen gick lite bättre än förra gången, mindre blånad på tårna och med sockedroppar och lillfinger som tröst somnade flickan på britsen. Väl hemma samma gråt som hör torsdagarna till, men med extra mycket kärlek går det bra.

Hon kvittrar som en fågel, hon hickar som en groda, hon knorrar som (vadå?), hon morrar som en varg och hon väser som en drake (eller som jag tänker mig att en drake skulle väsa om de fanns). Ibland låter hon som en kvinna som föder barn (jodå), ett slags först stönande läte som slutar i ett riktigt krystvrål. Alla de där ljuden kan komma i sömnen och jag tror att hon vaknat, men ögonen är helt avslappnade och sömnen djup.

Pappan är tillbaka på jobbet och vi klarar oss på egen hand. Lite besvärligare att gå upp själv alla nattpass igen, men det funkar. I väntan på att amningssmärtan ska ge sig är det mest pumpning och värmning som tar tid. 01-02, ca kl 05 och ca kl 08 är det mat. Vi har tur med vädret när den kallaste sommaren på 50 år blev den varmaste augusti på säkert lika länge.

Frukost utomhus

De vakna stunderna blir också längre. Hon kan ligga själv en stund och titta och lyssna. Om jag talar till henne svarar hon med hela kroppen - armarna far ut och hon liksom vrider till sig lite. Söker efter mig med hajögonen som inte är så hajiga längre, men ännu en iris utan någon identifierbar färg.

Gymar lite på mammas hemsydda lekfilt i mammas hemsydda (och för stora) body

Det gör inget att kläderna är lite stora, då ryms tygblöjan där under. Vi har nu allt vi behöver hemma och skulle kunna låta bli att köpa några engångs. Det är dock ännu tryggast vid sjukhusbesöken och sådant. Steg för steg.

Min fd granne brukade prata en del om en internetsajt som heter Sjalbarn. Jag brukade tycka den lät rätt läskig, med präktiga mammor som predikade Det Rätta Föräldraskapet och fördömde det Felaktiga Föräldraskapet. Att använda en sjal att bära mitt barn framstod lika fjärran då som att använda tygblöjor (eller sy barnkläder?). Nu har det ena liksom givit det andra. Således: För 250 kr fick jag köpa en begagnad ringsjal, hur fin som helst. Med en del coachning av en sjalmamma (som vare sig var präktig eller fördömande) blev det till slut såhär:

Benet är gipsat i en sådan vinkel att det här fungerar. Flickan tyckte det var lite konstigt först, hon sitter ju liksom fast, men lite spjärn med nacken och en rap senare somnade hon där på axeln.

Här en tupplur i en sk gDiaper, ett blöjskal med en liten frottéhandduk inuti. Lagom för en stund på dagen, för lite om natten, har jag hört. Ett lättsamt alternativ till de komplicerade vikblöjorna, så nära en engångsblöja det går att komma, enligt vissa.

Två-tre dagar fyller upp en tvätt med tygblöjor som hängs på tork. Jämfört med att två-tre dagar också fyller upp en blöjhink med avfall som sedan skickas blöt för förbränning.

Här nedan en ullbyxa från farmor. Viss skillnad i booty beroende på val av blöja. Jag ska prova att sy om några vikblöjor till s k "prefolds", alltså vikblöjor som är sydda som om de vore vikta i förväg, för att se om vi kan få ner bylsigheten lite.