Plånboken i P1 om ungdomars skuldsättning. Pappan somnat i sin stol. Slutligen en barnmorska. Något stressad. CTG-mätning nummer 2. Fortfarande allt väl. Ingen ny aktivitet i livmodern. Troligen igångsättning lite senare än planerat för att "jobba bort några patienter".

Dag 2. Klockan är 9.41 Väntan började i förrgår natt. Vattnet gick kl 23. Pappan som åkt iväg igen för ett par dagars arbete fick vända åter. Kontroll på förmiddagen. Mamman mådde bra, bebisen mådde bra, men inga värkar. Hem igen. Nu här för andra gången. "Fullt upp" på förlossningen idag så för tillfället gäller väntan första barnmorska som ska hitta tid att komma in för en ny kontroll.

Några få veckor kvar och inget att göra. Det blir en hel del tid framför datorn. Där finns hur mycket som helst att läsa om den moderna bebis-världen. För 12 år sedan undvek jag notoriskt bebis-litteratur. Då var det mest tidningar och böcker som gällde eftersom vi fortfarande levde i modem-åldern (japp, bara 12 år sedan). Jag lät bli att läsa Vi Föräldrar och de andra tidiningarna för jag tyckte att de överproblematiserade allt. Allt kunde gå fel, allt skulle man oroa sig över.

Internet är svårare att undvika, och dessutom roligare att läsa. FB-gruppen Vi som syr barnkläder var inkörsporten, sedan blev det barnloppisgrupper och EC (elimination communication). Steget därifrån till tygblöjor och bära nära-grupper var inte långt. Jag insåg snabbt att eko-trenden är enorm. Parallellt med att marknaden för barn-artiklar sväller över sina gränser och maximalt utnyttjar föräldrars dåliga samvete för att ta ockerpriser på sin nyproducerade vrållyx så växer second hand-marknaden ännu snabbare och däremellan utvecklas eko-trenden. Ekologisk bomullsjersey, tygblöjor i ull, silke och bambu, ekologiska leksaker i trä, giftfritt, kemikaliefritt, plastfritt, doftfritt, tvätta och tänk-på-vilket-tvättmedel-du-väljer!

Att vara rik förälder (och de allra flesta medeklassfamiljer i ett västerland måste anses vara det i jämförelse med befolkningen i stora delar av världen) är att kunna välja och att kunna välja förutsätter medvetenhet. Medvetenhet förutsätter information. Med internet kan du inte låtsas att du inget vet! Det är ditt ansvar att veta!

Jag tar det delvis med ro och delvis inte. Jag gillar möjligheterna och värjer mig mot hetsen. Det finns många dubbeltydigheter och paradoxer. Min sambo fnyser åt allt prat om kemikaliser (han är kemi-ingenjör och påpekar noggrannt att k e m i k a l i e r inte är det ena och inte det andra), i nästa stund vill han se till att tvätta upp nallen vi betalade välgörenhetspengar för förra året för att eventuellt få bort lite kemikalier. Jaja. Whatever. Han gillar inte heller marknadshetsen, meeen å andra sidan vill man ju att vissa saker ska vara fräscha, säger han och sneglar på det (ganska mycket) dyrare märket i vrållyxbutiken. Jag surfar på Bortskänkes-grupper och hittar 40 begagnade vikblöjor gratis. Hämtar dem innan han hinner säga något om vad det är som ska vara "fräscht". Jag tittar på you tube-videor om vikteknik och hur man kan sy egna inlägg. Någon i gruppen Tygblöjor föreslår något och snabbt är det inhandlat även något nytt. Så är det ju också med internet, det går snabbt att handla. Eko-trenden kanske också skulle erbjuda en slags snooze-knapp på datorn för att förebygga impulsiva köp.

 Övning i rutstickad vikblöja på nalle med gummifästning ("snappy") och en ullbyxa från Storchenkinder

En av sommarens få varma dagar kom till oss idag, en sådan dag som jag fantiserat om hela våren men som uteblivit i år. Den blivande pappan har åkt 30 mil norrut för att jobba några dagar och sonen är också på annan plats så jag cyklade till sjön själv och satt där ett par timmar i solen. Jag hittade en plats med en sluttning som kunde fungera som naturlig stol i två steg. Något att luta magen mot då det blir för tungt att sitta rätt upp och ned på marken.

Jag känner mig som att jag åldrats 50 år de senaste 5 månaderna. Nu är jag alltså såsom jag tänker mig att det kan vara att vara 80. Stapplar omkring på svullna fötter, går oändligt långsamt, liksom häver mig upp från sittande med hjälp av närmaste stabila (helst fastskruvade) inredningsdetalj, behöver hjälp med vardagliga bestyr och ägnar mig åt enkel vardagsrehabilitering som att skära en bit bröd eller öppna en skruvkork med stor ansträngning. Går på vattengympa med andra tanter (men där blir jag ung igen för vattnet är den enda miljö där jag kan röra mig nästan normalt).

Det var varmt men inte så varmt att det inte gick att sitta direkt i solen. Bad utomhus är inte att tänka på men jag ville ändå känna på vattnet så jag tog mig ut på den där stenen rakt fram för att doppa en fot 20 cm nedåt. Detta äventyr var som att balansera på livets brant och minst tio katastroftankar om att ramla och bryta foten eller slå magen i stenen hann passera genom huvudet innan uppdraget var slutfört. Jag blev tvungen att gå ned på huk och sedan pressa mig upp på de här 80-årsknäna som numera också gör ont precis i muskelfästet ovanpå.

Allt detta låter otroligt överdrivet i mina egna öron, MEN.. ett perspektiv: På den tiden när jag jobbade på McDonalds brukade jag bära in varor flera gånger i veckan vilka inkluderade bag-in-box-förpackningar med 20 liter läsksyrup. Dessa bör ha vägt någonstans mellan 20-25 kilo. Cola light var lättast minns jag (jo, faktiskt, aspartam är lättare än socker?). Jag fick lyfta dem från pallhöjd upp till brösthöjd. Det var tungt. Det var precis att jag klarade det. Mittendelen av min kropp väger nu 20 kg mer än för 5 månader sedan (och den vikten trycker dessutom på lungor och andra organ som en korsett som hela tiden sitter för hårt och inte går att ta av). Ingen skulle ha kommit på den galna idén att bära ut en sådan där kartong på en ojämn sten och doppa en fot i en sjö. Skulle någon ha den i famnen och upprepade gånger resa sig från soffsittande skulle det garanteras kännas i knäna. Det skulle vara en underbar upplevelse att kliva ned i en uppvärmd bassäng och känna den flyta nästan av sig själv.

Så se där, det är inte så konstigt egentligen.

Napphållare går ju att köpa billigt, men det är roligare att göra själv. Jag fick några band med i en kasse med gratistyger i en bortskänkesgrupp på FB. Dessa blev fyra stycken napphållare (klämmor och ringar från Mrs. Bao).

Här kommer en liten tutoral, mest för min egen skull, men vet vet, kanske någon söker samma hjälp som jag och då finns den här.

Förberedelse: Skär till remsor av mudd eller tyg på skärmatta. Remsorna ska vara exakt 31 mm breda. Lättast är att använda en stållist/linjal som är tillverkad efter mått. Annars får man mäta noga. Remsorna behöver inte mätas efter mönstret på plagget, det är bättre om de är längre. Ju färre gånger bandaren behöver träs på nytt desto bättre.

Montera först underplåten på maskinen och fäst sedan bandaren på plåten med skruvarna. Vissa hävdar att den ska monteras snett etc, kanske är detta på universalbandare eller andra kopior, jag upplever inte att det behövs. Var den exakt ska monteras behöver mätas ut och justeras vid sömnad. Inställningarna som fungerar bäst för mig är: Pressarfotstryck 4, diff normal och stygnlängd 3,5. Trådspänningen 6, 7 respektive 8 på undertråden. Klipp hörnen på bandet så det blir lättare att föra in, placera bandet med avigan mot dig i bandkantaren.

Dra bandet genom bandaren med hjälp av pincett i skårorna på framsidan. När bandet är vikt ska det se ut så här:

När bandet viks ut mot nålarna ska det se ut så här:

Lägg bandet minst så långt fram att  det täcker den främre pressarfotsplåten och håll gärna fast det genom att föra ner nålarna.

Förhoppningsvis matar maskinen här, annars kan det krävas trådar eller en längre bit som går att hjälpmata med i början. Det vanligaste misstaget jag har gjort är att glömma att fälla ned pressafoten. Det som händer då är att trådarna trasslar sig och antingen höger tråd eller undertråden går av. Då är det bara att lossa allt och börja om och kontrollera alla trådar, sömmen går inte att rädda från det läget. Sy alltid minst några cm i bandet innan tyget kommer till för att se att sömmen ser korrekt ut på båda sidor om tyget. Justera var sömmarna ska gå genom att titta på de tre markörerna längst fram på pressarfoten. I ytterhörn tenderar bandet att dra sig ut åt höger, därför har jag valt att sy lite längre in från kanten medan jag är ovan.

Mata in tyget i bandents "mun" så att det följer med bandet till pressarfoten. Här är det mycket viktigt att bandet ligger rätt och att tygets kant läggs hela vägen in mot bandets "botten". Detta är nackdelen med bandkantaren. I vanliga fall har ju bandet sytts fast innan det viktes, nu kan det lätt lossna från tyget om det inte hålls precis rätt hela tiden.

Ytterhörn är lurigast att sy. Det bästa är att försöka att alltid börja på en raksträcka om det går. När hörnet viker av åt vänster måste tyget dras så att det ändå ligger rakt i kantaren, utan att för den skull dra i den del som sys, och utan att det dras ur bandet. Några andra skriver att bandet kan åka ut till höger utanför pressarfoten och har därför lagt en spärr på häger sida av något föremål. Jag upplever inte att det är det som är problemet. Bandet måste matas in rätt från framsidan på pressarfoten och det kan justeras med pincetten.

Planera i förväg alla delar som ska bandas och mata in dem allt eftersom utan att klippa av bandet. Varje klipp = ny risk för trassel. Så här ser det ut när delarna sitter ihop på rad, bara att klippa isär:

Det blir en del fel första gångerna, jag har fått trä om flera gånger och har fått sy till något ställe för hand där tyget åkt ut ur bandet. Första bandet blev rätt ojämnt och fult, men det tar sig med övning. Detta är trots allt betydligt effektivare än att sy flera sömmar i manuell vikning när det är många band, som i detta mönster.

Jag mailade Husqvarna-butiken här i stan för säkert ett halvår sedan och frågade när de skulle få in Singers bandkantare till Coverstitch-maskinen. De skulle få den i februari men ännu har den inte kommit ut påstår de. Märkligt med tanke på att den gått att beställa från tygfinessen.se sedan jag började leta. Jag ville köpa på butiken så de kunde visa hur den fungerar men nu orkade jag inte vänta längre. Jag beställde den i helgen och fick den redan idag.

De enda instruktioner som följde med avsåg inställningarna på maskinen och bredden på banden (exakt 31mm). Pressarfotstryck 4, diff normal och stygnlängd 3,5. Ingen information om hur bandet ska träs, vilken sida rätsidan ska ligga åt, vad som bör tänkas på. Några blogginlägg och you tube-klipp finns men inte med svar på just dessa frågor. Får göra ett själv så jag minns. Fick till det någorlunda idag i alla fall även om det är lurigt att hålla bandet på plats och sy kurvor. Första plagget blev en ärmlös body (tyget från Skroten i Kinna).

Ställde in vaggan idag i vårt sovrum. Den har gått i släkten från barn till barn på min mammas sida sedan förra sekelskiftet, som synes. Sliten men kär.