Idag besökte vi lekplatsen som ligger lite längre bort från vårt hus. Där var ingen, det var ganska blåsigt men inte så kallt. Vi provade gungor och rutschkana cxv dbvhygbtV>BUJ#DC   VCXZ166453724146 YN HJGNB TVVBHRGVB Z<i,p  jn  myh

Ursäkta, någon lade sig i vad som skulle skrivas.

Vi satt på stock, åkte runt i någon slags liten skål och tittade på vatten och skuggor.

Flickan behärskar nu konsten att slå på något med något annat och även att skaka något mer kontrollerat. Därmed går det nu att skapa rytm och musik och dans tillsammans.

Utöver detta kommunicerar hon bl a med sina höga falsettskrik, ivriga armviftningar och ett nytt "va-va-va-va".

Hon är också ytterst förtjust i att se filmklipp på sig själv. Det är svårt att förstå hur det funkar kognitivt som är så nytt i historien. Märkbart är i alla fall att hon blir sugen på att göra det hon ser sig själv göra på filmen. Och om hon ser att jag filmar lägger hon undan det hon gör och vill titta. Redan nu.

Nu börjar det bli tydligt att associationer finns kvar i minnet. Till exempel att man badar i badkaret. Nästan varje gång vi går in i badrummet på nedre plan vill flickan titta ner i badbaljan. Hon böjer sig åt det hållet med bestämda ljud vilket försvårar både tvätt och toalettbesök i det rummet. Hon kämpar ännu med att förstå att där ibland finns badvatten och ibland inte. Just det att hon kan koppla begreppet bada till platsen utan att vattnet finns där är det nya. En helt fantastisk förmåga faktiskt. Det är nu det börjar: Det att inte vara i nuet, utan i tanken.

Annat som framkallar samma stret, böj och tjut är hennes pekböcker. Tvättmaskinen. En familjemedlem på avstånd. Dammsugaren. Att böja sig är just nu det mest effektiva sättet att bli förflyttad från punkt A till punkt B. Den aktuelle bäraren fungerar som ett slags fordon, typ en Segway, som åker framåt då tyngdpunkten ändras. Eller kanske som en häst?

På förmiddagen solsken. På eftermiddagen snöfall.

Vi närmar oss 8 månader och det blir sällan pauser att skriva på. Flickan har fått två tänder och någon gång i samband med det har hon börjat vakna oftare på natten igen. Ibland varannan timme. Vi står inför behovet att vänja av henne vid nattmaning och det känns inte kul. Inte då alternativen är få när hon inte tar till något annat för att somna. Vi får se när det blir.

Hon sover gärna på sida nu vilket inte är så enkelt med skenan. Det blir en slags sjöjungfruposition oftast på höger öra. Vi pallar upp bakom rygg och rumpa så hon får stöd. 

Hon lär sig plocka mat ellt mer effektivt även om vi fortfarande är osäkra på hur bitarna får se ut. Hon kan t ex ta spaghetti i näven och pula in dem i munnen. Blodpudding, leverpastej och palsternacka gillar hon. Ägg och fisk, inte så mycket. Sura bär går bra och det obligatoriska citron-smaket gick utan en enda sur (hehe) min. Apelsin älskar hon. Banan inte så mycket längre. Jag glömmer oftast ta med något att äta då vi går ut eftersom jag fortfarande ammar. Ofta får hon smaka det jag äter, så länge det inte är sockersaker. Här nedan grekisk yoghurt med frukt.

Morgon och kväll tränar hon att borta tänderna, än så länge en populär syssla.

Hon sitter ännu inte helt utan stöd men kan göra det en stund. Trillar hon kan hon inte komma upp igen och trillar gör hon ganska ofta. De är ofta roligare att leka med sånt man inte får leka med. Som sladdar. Eller påsar som prasslar. Eller en tumstock som rivs på kanten. Eller en nagelklippare som råkar ligga framme, silvrig och fin. BVC har delat ut blad om säkerhet. Idag, för bara en liten stund sedan, lärde hon sig klappa händer.