Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan under vardagsrumsbordet. Så förenar hon nytta med nöje, kanske något vi andra kunde lära oss av.       

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst inte vill ha spott. Vi hoppas det är en periodgrej som snart går över..

Fingersugandet har inte minskat med tiden och nyligen när flickan blev förkyld efter första besöket för hösten på öppna förskolan så fick pappa genomlida några långa vakennätter med evigt sugande. Det är som sagt svårt att sova när ens hand sitter fast, och dessutom när ett barn med 7 tänder biter i det utan förvarning. Så när pappa åkte bort över helgen fick mamma nog. Fingret åkte ut. En hysterisk bebis grät i 20 minuter, sedan tog hon emot det plastiga alternativet hon ratat hittills. Nästa gång varade protesterna inte mer än några få minuter och så småningom bara sekunder. Det är en stor lättnad. Förutom när ovana föräldrar glömmer var nappen är.

Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket innebär att vi kan fika där när det är fint väder och flickan kan krypa runt på gräset, rulla och ramla utan att slå sig, busa med främmande människor och dricka vatten utan att det gör något om det skvätter överallt.

Inomhus klättrar hon gärna upp i tvättmaskinstrumman och är snart på väg upp i trappen.