Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket innebär att vi kan fika där när det är fint väder och flickan kan krypa runt på gräset, rulla och ramla utan att slå sig, busa med främmande människor och dricka vatten utan att det gör något om det skvätter överallt.

Inomhus klättrar hon gärna upp i tvättmaskinstrumman och är snart på väg upp i trappen.
 

Flickan började träna sig att flytta sig framåt under semestern. Hon flyttade händerna framåt och kämpade för att få bakdelen med sig. I början drog hon sig mest framåt, med knäna brett isär. Vid besök hos farmor och farfar ville hon att vi skulle lägga en visp lagom långt bort och så hasade hon sig fram för att ta den. Med tiden har hon lärt sig dra ihop knäna mer och lyfta dem. Än så länge rör hon sig ganska långsamt och protesterar om sträckan är för lång.

Här om dagen köpte vi en rulle. Att krypa genom om man vågar.

Så gick det med den sommarvärmen.. Ingen dag över 20 grader sedan senast. Myggen har däremot anlänt och flickan är inte överdrivet förtjust i nät. Vi försöker hålla oss till blåsiga eller soliga vägar. Går ibland längre promenader där fika och flera pauser är nödvändiga. Vi matar fåglar med limpa och flickan tar samtidigt bitar av brödskivan och stoppar i egen mun. Flickan har lärt sig:

Var hennes öra sitter.
Hur hon ska ta upp en boll med båda händerna och släppa iväg den.
Ömsesidighet som att rulla boll till någon eller göra ett läte "varannan gång" med någon.
Hur hon ska göra pussljud med munnen.
Att stå med stöd (av annan person).

Ännu ingen ansats till krypande.

Ibland kommer en sådan dag där det liksom har klickat något under natten eller dagarna innan och så funkar något extra bra. Det tycks ha skett med matplocket nu. Det går bättre än någonsin. Här en portion spaghetti som mumsas med lugn och fokus.

Tallriken blir helt tom...

..även om mycket hamnar på andra platser än i magen.
 

Flickan behärskar nu konsten att slå på något med något annat och även att skaka något mer kontrollerat. Därmed går det nu att skapa rytm och musik och dans tillsammans.

Utöver detta kommunicerar hon bl a med sina höga falsettskrik, ivriga armviftningar och ett nytt "va-va-va-va".

Hon är också ytterst förtjust i att se filmklipp på sig själv. Det är svårt att förstå hur det funkar kognitivt som är så nytt i historien. Märkbart är i alla fall att hon blir sugen på att göra det hon ser sig själv göra på filmen. Och om hon ser att jag filmar lägger hon undan det hon gör och vill titta. Redan nu.

Den förkylda mamman underhåller på Ica Maxis parkering medan pappan köper semlor och flyttkartonger.

Pappa introducerar ett mer aktivt musiklyssnande, här med hela kroppen, till stor glädje.

Pappa är ju kul i största allmänhet. :)

Idag fyller flickan 5 månader. Hon sover i korta pass om 10-45 minuter på dagarna och kräver i princip all uppmärksamhet där emellan. Hon har provsmakat lite olika grönsaker, frukter, gröt och bröd. Hon verkar bli allt hungrigare och har snabbt förstått vad vi gör när vi äter. Det går i princip inte att äta utan att ge henne något längre. I morse fick hon babygröt för första gången. Den äter hon som bananen nedan, med doppad sked själv i munnen.
 

Vi har invigt bumbo-toasitsen och sytt egna blöjkopior. Motoriskt tränar hon på att stoppa saker i munnen och blir allt bättre på att sitta med stöd. När hon vill sova kastar hon sig bakåt och lägger huvudet åt sidan, som när hon ammar i sängen, och skriker högt. Hon blir alltmer bestämd. Hon blir lättare rädd för nya ljud och blir lätt överväldigad om kommunikation sker för plötsligt. Hon tittar intresserat på handrörelser och känner igen rörelser och sånger som slutar med att vi rör vid henne, killar henne eller sträcker en hand till henne. Då ler hon förväntansfullt eller spänner sig lite.

Kanske skulle haft en bild på locket att titta på under tiden.

Tills vidare är det enklare att ha henne bak-och-fram så.