När vi tömt, städat och ställt i ordning för lägenhetsvisningar finns det plats för alterantiva arrangemang i de rensade hyllorna. I sovrummet sitter diverse nallar på rad så att bebisen själv ska få plats i sin säng. Varje lite lurvig vän har sin egen historia.

Längst upp till vänster bredvid ett vykort som den nu framlidne morfadern själv målat och skickat från en Afrika-resa sitter en björn som gavs till storebror av hans gudfar för 12 år sedan. Bredvid sitter en björn som inhandlats till förmån för välgörande ändamål (hemliga boenden för barn och kvinnor som far illa) på hotell Rådmannen i Stockholm på en av pappa och mammas helgresor. På andra raden sitter pappas reservnalle som eventuellt skulle ersätta en mycket älskad och sliten orginalnalle som tyvärr saknas här i hyllan då den befinner sig på annat ort. Jämte honom vår flickas nalle som nyligen skänkts av två herrar i Borås. Hunden på tredje hyllan saknar ett öga och ett öra och är lagad flera gånger. Det är brorsans sovsällskap som ersatte en kanin som gått i trasor. Ett par tvillingar till kärleksbjörnar följer därpå, dessa har lämnats till mamma från pappa tillsammans med blommor på romantiska högtidsdagar. Längst ner en jättestor groda från mammas barnsdomsbästis enligt tradition. Vi har gett varandra grodor ändå sedan högstadietiden, en symbol för vår vänskap som uppstått helt på språklig väg. Själv hade jag hemmasydda små kuddar att gosa med som liten (den så kallade "munken").

Det återstår att se vad flickan väljer som sin trygghetskamrat.

Nu när flickan är tre månader tycker hon om att titta på färgglada saker, speciellt om de rör sig eller låter.

   Blå dinosaurie, present från farmor och farfar

Under kommande period ska hon utveckla sin förmåga att koordinera sina ögon och sina händer. Det har vi börjat träna på lite mer medvetet. En liten klocka i mässing som sitter i en kapsylöppnare var en perfekt start.

Jag höll den i luften när hon viftade och varje gång hon råkade träffa den klingade den ljudligt. Det tog inte många minuter innan hon träffade den mer medvetet och ett par dagar senare slår hon nästan självsäkert till den utan problem. Hon får tag på föremål ibland och på reflex kan de hamna vid munnen, men hon smakar inte medvetet ännu och hon tycks inte märka att hon har dem i handen även om fingrarna sluter om dem.

Jag bestämde mig under denna graviditet för att inte köpa en massa leksaker eftersom brorsans rum formligen svämmat över med saker han knappt lekt med. I stället försöker vi hitta saker hemma som kan vara roliga att leka med. Och tar emot presenter. Det räcker gott och väl. Vi får väl se hur länge vi klarar hålla fast vid denna princip...

Några av mammas ringar ihopfästa med en plaststrip funkar också bra som träningsredskap

På senaste BVC-besöket fick vi en folder om att leka på mage. Den biten har gått mindre bra hittills. Gipset har gjort oss tveksamma att lägga henne på magen och hon har inte heller uppskattat den ställningen när vi erbjudit den. Nu drar hon huvudet kraftigt åt ena hållet om hon ligger på mage, som om hon överkompenserat för det tidigare tyngre vänstra benet (detta syns på tidigare bild i inlägg 2015-11-05). BVC-sköterskan har skickat remiss till sjukgymnast för att avhjälpa det hela.

Mormor är på besök och har tagit med sig en hög med plagg. Några som gammelfarmor (på mammas sida) har virkat, från början till morbor, och några som mormor själv har tillverkat och som hon satte på mig när jag var liten. Nu är de precis rätt storlek på flickan. Dessutom råkar de matcha gips nummer 7.

Mormors med grenknäppning

Gammelfarmors utan grenknäppning

Detta med grenknäppning tycks vara ett relativt modernt påfund. De vintage-kläder från förr som jag sett har aldrig haft det, även om blöjor borde ha läckt mer förr i tiden (eller är detta är fördom?).

Passar på med ett extra erkännande till alla som lämnar gåvor också. Fint att minnas senare i livet. Det går alltid att klicka på bilder för att förstora.

En tjock filt som farmor stickat av tjockt ullgarn. Den ska ligga som fuktspärr i vaggan i stället för den hemska plastade frottén är tanken.

Massor av fina ullbyxor att ha utanpå tygblöjor, framför allt på natten. Här har både farmor (höger) och mormor (vänster) ryckt in på beställning med olika garner och mönster och storlekar. Det här är vad som i tygblöjekretsar kallas för en "stash" (ett gäng produkter).

Det här hantverket kom på posten idag! Köpt på Vänga kafé norr om Borås. Storlek 3 månader, dvs lagom till advent ungefär.

Tröja från brorsans pappa och bonusmamma, samt klänning från farfars bror med fru. Lite större storlek på dessa, kommer att passa om ca ett halvår.

Det var för övrigt roligt att höra att även den utvidgade släkten kommer och hälsar på här på bloggen! Det är ju just det som är syftet, att skapa lite mer närhet när vi bor så långt isär.

Den blivande farmorn har stickat denna förtjusande lilla kofta i 70% alpacka ull och 30% silke, garn från Sandnes Garn i Norge. Mjuk och skön till hösten. :)