In med nål och antibiotika. Ut med eventuella bakterier somkanha letat sig in i kroppen. Den lilla vita pluppen saknades först och frånvaron orsakade en liten utblandad blodsjö på det beiga armstödet och en dusch över barnsmorskans byxben och vita träsko. Fyra dagars semester hade hon fått i sommar, berättade hon. Fyra dagar i norrbotten. Troligen ingen lunch idag. 13.30 kommer ny utvilad personal, enligt undesköterskan. Ny sal. 14.08 är klockan. Ingen ny personal ännu. Owe Sundqvist bjuder på ett ganska tråkigt sommarpgrogram på radion. En kvinna vrålar i ett annat rum.

Plånboken i P1 om ungdomars skuldsättning. Pappan somnat i sin stol. Slutligen en barnmorska. Något stressad. CTG-mätning nummer 2. Fortfarande allt väl. Ingen ny aktivitet i livmodern. Troligen igångsättning lite senare än planerat för att "jobba bort några patienter".

Dag 2. Klockan är 9.41 Väntan började i förrgår natt. Vattnet gick kl 23. Pappan som åkt iväg igen för ett par dagars arbete fick vända åter. Kontroll på förmiddagen. Mamman mådde bra, bebisen mådde bra, men inga värkar. Hem igen. Nu här för andra gången. "Fullt upp" på förlossningen idag så för tillfället gäller väntan första barnmorska som ska hitta tid att komma in för en ny kontroll.

Några få veckor kvar och inget att göra. Det blir en hel del tid framför datorn. Där finns hur mycket som helst att läsa om den moderna bebis-världen. För 12 år sedan undvek jag notoriskt bebis-litteratur. Då var det mest tidningar och böcker som gällde eftersom vi fortfarande levde i modem-åldern (japp, bara 12 år sedan). Jag lät bli att läsa Vi Föräldrar och de andra tidiningarna för jag tyckte att de överproblematiserade allt. Allt kunde gå fel, allt skulle man oroa sig över.

Internet är svårare att undvika, och dessutom roligare att läsa. FB-gruppen Vi som syr barnkläder var inkörsporten, sedan blev det barnloppisgrupper och EC (elimination communication). Steget därifrån till tygblöjor och bära nära-grupper var inte långt. Jag insåg snabbt att eko-trenden är enorm. Parallellt med att marknaden för barn-artiklar sväller över sina gränser och maximalt utnyttjar föräldrars dåliga samvete för att ta ockerpriser på sin nyproducerade vrållyx så växer second hand-marknaden ännu snabbare och däremellan utvecklas eko-trenden. Ekologisk bomullsjersey, tygblöjor i ull, silke och bambu, ekologiska leksaker i trä, giftfritt, kemikaliefritt, plastfritt, doftfritt, tvätta och tänk-på-vilket-tvättmedel-du-väljer!

Att vara rik förälder (och de allra flesta medeklassfamiljer i ett västerland måste anses vara det i jämförelse med befolkningen i stora delar av världen) är att kunna välja och att kunna välja förutsätter medvetenhet. Medvetenhet förutsätter information. Med internet kan du inte låtsas att du inget vet! Det är ditt ansvar att veta!

Jag tar det delvis med ro och delvis inte. Jag gillar möjligheterna och värjer mig mot hetsen. Det finns många dubbeltydigheter och paradoxer. Min sambo fnyser åt allt prat om kemikaliser (han är kemi-ingenjör och påpekar noggrannt att k e m i k a l i e r inte är det ena och inte det andra), i nästa stund vill han se till att tvätta upp nallen vi betalade välgörenhetspengar för förra året för att eventuellt få bort lite kemikalier. Jaja. Whatever. Han gillar inte heller marknadshetsen, meeen å andra sidan vill man ju att vissa saker ska vara fräscha, säger han och sneglar på det (ganska mycket) dyrare märket i vrållyxbutiken. Jag surfar på Bortskänkes-grupper och hittar 40 begagnade vikblöjor gratis. Hämtar dem innan han hinner säga något om vad det är som ska vara "fräscht". Jag tittar på you tube-videor om vikteknik och hur man kan sy egna inlägg. Någon i gruppen Tygblöjor föreslår något och snabbt är det inhandlat även något nytt. Så är det ju också med internet, det går snabbt att handla. Eko-trenden kanske också skulle erbjuda en slags snooze-knapp på datorn för att förebygga impulsiva köp.

 Övning i rutstickad vikblöja på nalle med gummifästning ("snappy") och en ullbyxa från Storchenkinder

En av sommarens få varma dagar kom till oss idag, en sådan dag som jag fantiserat om hela våren men som uteblivit i år. Den blivande pappan har åkt 30 mil norrut för att jobba några dagar och sonen är också på annan plats så jag cyklade till sjön själv och satt där ett par timmar i solen. Jag hittade en plats med en sluttning som kunde fungera som naturlig stol i två steg. Något att luta magen mot då det blir för tungt att sitta rätt upp och ned på marken.

Jag känner mig som att jag åldrats 50 år de senaste 5 månaderna. Nu är jag alltså såsom jag tänker mig att det kan vara att vara 80. Stapplar omkring på svullna fötter, går oändligt långsamt, liksom häver mig upp från sittande med hjälp av närmaste stabila (helst fastskruvade) inredningsdetalj, behöver hjälp med vardagliga bestyr och ägnar mig åt enkel vardagsrehabilitering som att skära en bit bröd eller öppna en skruvkork med stor ansträngning. Går på vattengympa med andra tanter (men där blir jag ung igen för vattnet är den enda miljö där jag kan röra mig nästan normalt).

Det var varmt men inte så varmt att det inte gick att sitta direkt i solen. Bad utomhus är inte att tänka på men jag ville ändå känna på vattnet så jag tog mig ut på den där stenen rakt fram för att doppa en fot 20 cm nedåt. Detta äventyr var som att balansera på livets brant och minst tio katastroftankar om att ramla och bryta foten eller slå magen i stenen hann passera genom huvudet innan uppdraget var slutfört. Jag blev tvungen att gå ned på huk och sedan pressa mig upp på de här 80-årsknäna som numera också gör ont precis i muskelfästet ovanpå.

Allt detta låter otroligt överdrivet i mina egna öron, MEN.. ett perspektiv: På den tiden när jag jobbade på McDonalds brukade jag bära in varor flera gånger i veckan vilka inkluderade bag-in-box-förpackningar med 20 liter läsksyrup. Dessa bör ha vägt någonstans mellan 20-25 kilo. Cola light var lättast minns jag (jo, faktiskt, aspartam är lättare än socker?). Jag fick lyfta dem från pallhöjd upp till brösthöjd. Det var tungt. Det var precis att jag klarade det. Mittendelen av min kropp väger nu 20 kg mer än för 5 månader sedan (och den vikten trycker dessutom på lungor och andra organ som en korsett som hela tiden sitter för hårt och inte går att ta av). Ingen skulle ha kommit på den galna idén att bära ut en sådan där kartong på en ojämn sten och doppa en fot i en sjö. Skulle någon ha den i famnen och upprepade gånger resa sig från soffsittande skulle det garanteras kännas i knäna. Det skulle vara en underbar upplevelse att kliva ned i en uppvärmd bassäng och känna den flyta nästan av sig själv.

Så se där, det är inte så konstigt egentligen.