En av sommarens få varma dagar kom till oss idag, en sådan dag som jag fantiserat om hela våren men som uteblivit i år. Den blivande pappan har åkt 30 mil norrut för att jobba några dagar och sonen är också på annan plats så jag cyklade till sjön själv och satt där ett par timmar i solen. Jag hittade en plats med en sluttning som kunde fungera som naturlig stol i två steg. Något att luta magen mot då det blir för tungt att sitta rätt upp och ned på marken.

Jag känner mig som att jag åldrats 50 år de senaste 5 månaderna. Nu är jag alltså såsom jag tänker mig att det kan vara att vara 80. Stapplar omkring på svullna fötter, går oändligt långsamt, liksom häver mig upp från sittande med hjälp av närmaste stabila (helst fastskruvade) inredningsdetalj, behöver hjälp med vardagliga bestyr och ägnar mig åt enkel vardagsrehabilitering som att skära en bit bröd eller öppna en skruvkork med stor ansträngning. Går på vattengympa med andra tanter (men där blir jag ung igen för vattnet är den enda miljö där jag kan röra mig nästan normalt).

Det var varmt men inte så varmt att det inte gick att sitta direkt i solen. Bad utomhus är inte att tänka på men jag ville ändå känna på vattnet så jag tog mig ut på den där stenen rakt fram för att doppa en fot 20 cm nedåt. Detta äventyr var som att balansera på livets brant och minst tio katastroftankar om att ramla och bryta foten eller slå magen i stenen hann passera genom huvudet innan uppdraget var slutfört. Jag blev tvungen att gå ned på huk och sedan pressa mig upp på de här 80-årsknäna som numera också gör ont precis i muskelfästet ovanpå.

Allt detta låter otroligt överdrivet i mina egna öron, MEN.. ett perspektiv: På den tiden när jag jobbade på McDonalds brukade jag bära in varor flera gånger i veckan vilka inkluderade bag-in-box-förpackningar med 20 liter läsksyrup. Dessa bör ha vägt någonstans mellan 20-25 kilo. Cola light var lättast minns jag (jo, faktiskt, aspartam är lättare än socker?). Jag fick lyfta dem från pallhöjd upp till brösthöjd. Det var tungt. Det var precis att jag klarade det. Mittendelen av min kropp väger nu 20 kg mer än för 5 månader sedan (och den vikten trycker dessutom på lungor och andra organ som en korsett som hela tiden sitter för hårt och inte går att ta av). Ingen skulle ha kommit på den galna idén att bära ut en sådan där kartong på en ojämn sten och doppa en fot i en sjö. Skulle någon ha den i famnen och upprepade gånger resa sig från soffsittande skulle det garanteras kännas i knäna. Det skulle vara en underbar upplevelse att kliva ned i en uppvärmd bassäng och känna den flyta nästan av sig själv.

Så se där, det är inte så konstigt egentligen.