"Många andragångsföderskor säger att det är som att bli överkörd av tåget", sa barnmorskan.

Det kan gå på några timmar eller på ett par dagar. Dagar, trodde jag och förberedde mig. Timmar blev det.

Den första värken definierad men mild, några osäkra, på med CTG-apparaten. En värk var tredje minut. Först liksom i sin egen värld, så mer kännbar och sedan en smärta som tycktes öka exponentiellt. Bad om en värktablett, fick dubbel Citodon. Räknade minuter men när den skulle gett effekt var effekten redan utraderad av den exponetiella kurvan. Lustgas. Uppmärksamheten mycket smal. Mim kropp, min smärta, min säng. Enkla frågor som "vill du dricka saft, fruktsoppa eller vatten?" blev för svåra att svara på. Kunde inte ta ställning. Lustgasen kändes som en livlina och en kvävningsmask på samma gång. Räckte inte till.

3 cm öppen meddelade barnmorskan. 3 cm??!! Det är ju ingenting. Försökte föreställa mig denna smärta i ytterligare 6-7 timmar. Omöjligt. Helt omöjligt. "Det klarar jag inte!" sa jag. Inte likt mig. "Det beror på hur man klarar smärta" sa BM. Inte likt mig. Jag skulle ju inte ha någon epidural. "Ryggmärgsbedövning!" "Nej ryggbedövning", rättade BM, "ryggmärgen sticker vi inte i." (Läge att märka ord?) En evighet senare en narkosläkare. "Vi diskuterar epidural eller spinal..." Lång förklaring. Ambivalens. Litet svart panikmonster somflög likt en fladdermus runt lustgasmasken. Jag kan inte ta ställning. Epidural. Välsigne den. Skulle ta på 40 minuter, tog på 20. Återhämtning en kort stund, fortsatta värkar men utan panikfladdermusen, nu alltmer krystvärkar. Redan. Ligga ner. "Tryck på när du känner för det." En värk som inte tog slut. Kunde inte slappna av. "Ojdå, nu är huvudet här, nu är det snart över". Redan!? "Titta på mig, försök att lugna dig lite, bara lite". Tog inte slut, inte slut, så ont,så ont. "Kan en av er komma in här, vem som helst?" mot dörren. BM 2 höll fast, tryckte ned. "Snart över, försök slappna av". Omöjligt.

19.28 Klart. Blåsippa. Något med foten. Vacker. Tårar. Öm, öm, badda, känna, sy. Varm. Välkommen.

Vi älskar dig.

 

Petra

13 augusti 2015 22:44

<3
Vilken puls jag fick av det här
Muk

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något.   Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...

Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.   Fem år gick.   Ett till barn till föddes.   Fyra u...

Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan und...

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...

    Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket inneb...