Samtalet på BVC innehöll några ord om barnets begränsade förmåga att självreglera. Sköterskan berättade hur bebisen kan prata och skratta och sedan plötsligt falla i gråt då den blivit överväldigad av de starka känslorna och inte lyckats sluta reagera på dem på egen hand. Intrycken flödar in i den omogna hjärnan och kroppen styrs till stor del av kraftiga reflexer som barnet inte har kontroll över ännu.

Vår lilla tjej ber ofta om hjälp att komma till ro och somna. Föräldrars stora välsignelse i det här läget har länge varit nappen. En dubbelsidig företeelse då avvänjningen ofta kräven tålamod och kreativitet. Brorsan fick lämna sin tutte i brev på postlådan adresserat till tomten för att komma andra små barn till nytta, när mamma tyckte det var nog. Nappens vara eller icke vara är en sådan där fråga som diskuteras flitigt. Jag vill gärna se mig själv som mer pragmatisk än regelstyrd och gör gärna det som fungerar.

Lillasyster vill inte ha tutte. Inte den runda och inte den platta. Hon suger in den med iver på reflex, rynkar sedan på näsan och ut kommer den lika fort. Bläk. Suga vill hon ändå och vid bröstet blir hon frustrerad eftersom hon är mätt i magen. (Är detta månne varför vi så gärna blir godisgrisar?) Mammas och pappas lillfinger är det enda som fungerar i dessa lägen. Ibland kan hon vakna till i vagnen av något när hon sover på dagen och suga omkring sig i luften, inte färdigsoven men inte heller förmögen att somna om på egen hand. Finger. Det här blir lite lurigt då jag sitter fast tills jag kommer loss så att säga. Ett vakuum uppstår i munnen och när jag försiktigt lirkar ur fingret kan det uppstå ett litet plopp. Sover hon för ytligt kan hon då kasta ut med armarna och spärra upp ögonen som att det var hon som lossnade från själva existensen. Andra gånger räcker inte lillfingren, då behöver hon hela famnen varm och go mot kroppen. Således: bärandet.

"Joodå", kuttrade MVC-sköterskan och killade flickan på magen, "jag kommer att se till att mamma och pappa pysslar om mig heeela tiden, jaadå, det kommer jag visst det."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något.   Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...

Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.   Fem år gick.   Ett till barn till föddes.   Fyra u...

Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan und...

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...

    Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket inneb...