Direktlänk till inlägg 14 oktober 2015
Jag satt nyss och läste min bästa kompis blogginlägg om dotterns språk där hon listade de ord flickan kan (hon är två år). Det är fantastiskt att läsa. Jag ömsom skrattar och gråter när associationerna från de stundtals tokiga kombinationerna av stavelser når mig.
En sökning på internet något som trivialt som hur blöjor eller bindor användes för bara 30 år sedan är däremot överraskande svår att få svar på. Det är som att de mest vardagliga och självklara aktiviteter inte skett.
Det slog mig hur mycket detaljer som dokumenteras OCH DELAS idag. Berättelser vi inte tidigare fått höra därför att de är för svåra att minnas i sin helhet för att berättas vidare muntligt och de inte ansetts tillräckligt intressanta att publicera. Berättelser som förpassats till syjuntor, församlingsfikaträffar eller privata köksbord. Upplevelser som inte fått någon plats i det offentliga. Plötsligt svämmar sociala medier över av kvinnors berättelser. Återgivningar av kvinnors kunskaper och iakttagelser flödar över internet som om en damm brustit. De läses, delas, länkas och refereras. De väcker ilska, leenden och tårar. De inspirerar och uppmanar. De finns, de går att söka, hitta och lära av. Självutnämnda experter bleknar in i bakgrunden. Först frågar vi varandra, sedan söker vi hjälp.
Samtidigt finns röster som varnar för vad informationen kan användas till och manar till normer om vad som är lämpligt att dela eller vilka foton som inte bör läggas upp. En slags rädslo-censur som påminner obehagligt mycket om de skuldbeläggande röster som säger till flickor att inte gå ut i kort kjol pga risken för överfall. Fatta-kampanjens upprop mot sexuellt våld innehåller uppmaningen "vägra vardagsrädsla" med motiveringen att begränsningen skapar egna problem, stress, oro och lägger fokus på fel plats. Jag tycker detta passar även i diskussionen om sociala medier. Vad vi väljer att berätta om ska inte styras av ett fåtal individer med onda avsikter. Det är deras beteenden som ska beivras så att vi andra i stället kan hjälpas åt att hålla den här fantastiska arenan öppen.
Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något. Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...
Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på. Fem år gick. Ett till barn till föddes. Fyra u...
Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | ||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
11 | |||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 |
23 | 24 | 25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | ||||
|