Den befarade och efterlängtade operationdagen kom plötsligt när doktorn ringde på morgonen med en öppning på schemat samma förmiddag. Befarad dag eftersom det är en läskig företeelse, efterlängtad därför att den markerar ett nytt steg i processen. Vi fick gå direkt till anestesimottagningen där vi tog bort gips nummer 7 och doktor Erik ritade ut var han skulle skära.

Inne på avdelningen la en sköterska på bedövningssalva över markeringarna som fick verka i 45 minuter. Flickan fick sjukhusskjorta i minsta tillgängliga storlek: 100 centilong (hon är 52 cm lång). De kalla spritade sköteskehänderna på den ömma huden var inte populärt. Kvart över 11 fick vi gå in på operationaavdelningen där dr Erik la lokalbedövning med spruta. Huruvida salvan hjälpt är oklart, flickan grät högt även med de första sockerdropparna på tungan. Mamman hade dock hunnit bli rutinerad och även om operationsteamet var uppenbarligen ovana vid ingreppet ("vad heter det vi ska göra?") så var mitt förtroende för dem fullständigt. Vad är alternativet? Jag fick sitta med flickan i famnen till dess bedövningen verkat. Teammedlemmarna gick runt i salen och förberedde sig. "Glukoslösning is the shit", sa den unge undersköterskan. "Vad då, var det inte bra?" frågade den äldre narkosläkaren som tydligen inte hängde med på ungdomslingot.

Jag fick gå tillbaka och vänta på uppvaket. Jag läste ett nummer av Amelia med stor ansträngning. En artikel om Kim Kardashian, sociala mediers mest följda kändis. Jag läste Bengt Ohlssons frågespalt. Bengt läxade upp en tjej som försökte bli av med sitt dåliga samvete och en annan som verkade sakna insikt om sina svårigheter att knyta an till en potentiell partner. 10 minuter gick, kanske 5 till, sedan kom dr Erik med barnet i famnen, nu iklädd en mindre tröja från barnavdelningen. (Flickan alltså, inte dr Erik, det hade sett tokigt ut.) Hon var helt tyst med stora ögon. Inga tårar, inga röda ögonkanter. Hon tittade förvånad på mig när jag tog över henne, gjorde några undrande ljud, som om hon frågade mig vad som hänt, eller vem det var som bar på henne nyss. Sedan somande hon.

"Det blödde mer än det brukar göra, därför bytte vi skjorta", sa dr Erik.

Det är en bild jag helst inte vill ha i huvudet, men ok.

En halvtimme skulle vi stanna för att se att det inte blödde genom gipset. Sköterskorna på uppvaket var dock ovana att se de blå tårna som ofta uppstår efter gipsningen och sedan går över efter en stund så de ville absolut att jag skulle gå till ortopeden och få dem inspekterade. Väl framme vid ortopeden var tårna rosa igen. En ny kallelse, ett besök på apoteket för att köpa Alvedon, en stunds amning i amningsrummet på BB hemvård och en kokostopp senare bar det hemåt.

Flickan gör några extra korta småskrik vid blöjbyte, som att hon lägger märke till något och sedan glömmer det igen. När hon sover rycker hon till oftare än vanligt och slår ut med armarna, som om hon faller i sömnen, om och om igen. I övrigt ser hon ut som att ingenting har hänt. Likadant gips, likadan tjej. Ingenting som varslar om dagens äventyr. 

Så här går en achillestenotomi till:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något.   Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...

Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.   Fem år gick.   Ett till barn till föddes.   Fyra u...

Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan und...

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...

    Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket inneb...