Vem är det som smyger omkring här hemma och tar foton när en sover?

Ibland stelnar hon till i sömnen, fryser mitt i en spöklik ställning och stannar så i flera sekunder eller till och med minuter. Armarna sjunker inte ner som de borde göra i avslappningen. Hon kan se ut som en musiker som fångats mitt i ett inlevelsefullt ackord. Eller en dansare i Michael Jacksons Thriller. Eller en regissör på en dockteater.

Nu börjar det bli svårt att själv se och förstå framstegen bara genom att titta på foten. När foten gipsas av går den tillbaka lite eftersom vinkeln inte längre är naturligt i gipsat tillstånd. Det gör också att den gipsade foten ser extrem ut. Det behöver dock vara så för att musklerna ska utvecklas rätt, som jag förstår det. Även i skenan kommer foten att var kraftigt vinklad utåt på den sidan.

Dr Erik lät mindre övertygad om att vi slipper hälseneoperationen denna gången. Foten hade inte "kommit upp" så mycket som han önskat. Troligt besked nästa torsdag.

Det börjar bli kallare ute nu och vissa frågetecken finns kring vilka kläder som kommer att passa med de sista gipsen och skenan. Jag trodde att byxor inte går att ha med gipset på men det visar sig gå helt utmärkt. Se bara:

Det känns skönt att kunna täcka benet när vi är ute. Det känns privat och även den lilla har sin integritet. Alla måste inte titta.

Det är ju så mycket mysigare att vara nära. Ibland helst hela tiden. Dock kan det bli lite tungt att bära hela tiden, särskilt i början behöver nog kroppen vänja sig. Det finns diverse alternativ att tillgå för detta. Så här funkar det med selen:

Insatsen kan tas ut för att lägga ner det sovande barnet utan att ta ut henne. Där är hon varm och go även när hon sover.

Brorsan får hålla en stund så att mamma kan borsta tänderna.

Åh nej! sa brorsan när morsan kom med bebisen, men det gick bra. Annars är han ivrig att hjälpa till med de stora grejerna. Köra vagnen, bära bilstolen, köra varuvagnen på Ica etc.

Och så finns ju pappa förstås. Pappa har smugit lite i bloggen än så länge så han behöver få vara med här:

Passar på med ett extra erkännande till alla som lämnar gåvor också. Fint att minnas senare i livet. Det går alltid att klicka på bilder för att förstora.

En tjock filt som farmor stickat av tjockt ullgarn. Den ska ligga som fuktspärr i vaggan i stället för den hemska plastade frottén är tanken.

Massor av fina ullbyxor att ha utanpå tygblöjor, framför allt på natten. Här har både farmor (höger) och mormor (vänster) ryckt in på beställning med olika garner och mönster och storlekar. Det här är vad som i tygblöjekretsar kallas för en "stash" (ett gäng produkter).

Det här hantverket kom på posten idag! Köpt på Vänga kafé norr om Borås. Storlek 3 månader, dvs lagom till advent ungefär.

Tröja från brorsans pappa och bonusmamma, samt klänning från farfars bror med fru. Lite större storlek på dessa, kommer att passa om ca ett halvår.

Det var för övrigt roligt att höra att även den utvidgade släkten kommer och hälsar på här på bloggen! Det är ju just det som är syftet, att skapa lite mer närhet när vi bor så långt isär.

Video några veckor senare. En piggare bebis. Vi fick uppmaning av BVC att låta flickan träna sina muskler lite mer. Det passar bra att göra det när hon inte är helt mätt. Det finns liksom lite mer fart då.

Finfrämmande på 1 månads-dagen. Bästisen och hennes dotter kom på besök. Flickan tittade och tittade och log till och med ett par stora leenden mot den Stora flickan. Jollrade nästan. Det var sådana leenden som dyker upp och försvinner som ofrivilliga tankar i magiska ögonblick där utvecklingen liksom ligger före sig själv. Brorsan fick också ett sådant leende när han kom hem tidigare i veckan efter att ha varit borta i två veckor. Som om det andra barnansiktet väcker någon djup instinktiv samhörighet. Som om alla barn kände varandra innan de föddes och möts igen några sekunder innan de glömmer.

Finaste tjejer. Vad jag hoppas ni vill vara vänner ni också en dag.

Brorsan behövde nya träningskläder så det bar iväg till Intersport där det inte fanns några. Bara för vuxna och superdyra märkeskläder. Vi åkte till stan i stället där det var smakfestival, fullt med matstånd och inga parkeringar. Efter en smygparkering på hemlig plats fick vi gå en bit. Jag hade vågat mig på att ta flickan i selen i stället för i vagnen vilket gick riktigt bra ända tills jag kom på att blöjorna låg hemma och upptäckte att apoteken inte säljer några ungeför samtidigt som flickan kom på att hon ville ha mat. Som tur är finns det gott om andra mammor på stan och några av dem kommer in i amningsrummet med sina skötväskor rutinmässigt packade.

Varm och trygg på Stadium