Finfrämmande på 1 månads-dagen. Bästisen och hennes dotter kom på besök. Flickan tittade och tittade och log till och med ett par stora leenden mot den Stora flickan. Jollrade nästan. Det var sådana leenden som dyker upp och försvinner som ofrivilliga tankar i magiska ögonblick där utvecklingen liksom ligger före sig själv. Brorsan fick också ett sådant leende när han kom hem tidigare i veckan efter att ha varit borta i två veckor. Som om det andra barnansiktet väcker någon djup instinktiv samhörighet. Som om alla barn kände varandra innan de föddes och möts igen några sekunder innan de glömmer.

Finaste tjejer. Vad jag hoppas ni vill vara vänner ni också en dag.

Brorsan behövde nya träningskläder så det bar iväg till Intersport där det inte fanns några. Bara för vuxna och superdyra märkeskläder. Vi åkte till stan i stället där det var smakfestival, fullt med matstånd och inga parkeringar. Efter en smygparkering på hemlig plats fick vi gå en bit. Jag hade vågat mig på att ta flickan i selen i stället för i vagnen vilket gick riktigt bra ända tills jag kom på att blöjorna låg hemma och upptäckte att apoteken inte säljer några ungeför samtidigt som flickan kom på att hon ville ha mat. Som tur är finns det gott om andra mammor på stan och några av dem kommer in i amningsrummet med sina skötväskor rutinmässigt packade.

Varm och trygg på Stadium