Nu börjar det bli tydligt att associationer finns kvar i minnet. Till exempel att man badar i badkaret. Nästan varje gång vi går in i badrummet på nedre plan vill flickan titta ner i badbaljan. Hon böjer sig åt det hållet med bestämda ljud vilket försvårar både tvätt och toalettbesök i det rummet. Hon kämpar ännu med att förstå att där ibland finns badvatten och ibland inte. Just det att hon kan koppla begreppet bada till platsen utan att vattnet finns där är det nya. En helt fantastisk förmåga faktiskt. Det är nu det börjar: Det att inte vara i nuet, utan i tanken.

Annat som framkallar samma stret, böj och tjut är hennes pekböcker. Tvättmaskinen. En familjemedlem på avstånd. Dammsugaren. Att böja sig är just nu det mest effektiva sättet att bli förflyttad från punkt A till punkt B. Den aktuelle bäraren fungerar som ett slags fordon, typ en Segway, som åker framåt då tyngdpunkten ändras. Eller kanske som en häst?

Vi närmar oss 8 månader och det blir sällan pauser att skriva på. Flickan har fått två tänder och någon gång i samband med det har hon börjat vakna oftare på natten igen. Ibland varannan timme. Vi står inför behovet att vänja av henne vid nattmaning och det känns inte kul. Inte då alternativen är få när hon inte tar till något annat för att somna. Vi får se när det blir.

Hon sover gärna på sida nu vilket inte är så enkelt med skenan. Det blir en slags sjöjungfruposition oftast på höger öra. Vi pallar upp bakom rygg och rumpa så hon får stöd. 

Hon lär sig plocka mat ellt mer effektivt även om vi fortfarande är osäkra på hur bitarna får se ut. Hon kan t ex ta spaghetti i näven och pula in dem i munnen. Blodpudding, leverpastej och palsternacka gillar hon. Ägg och fisk, inte så mycket. Sura bär går bra och det obligatoriska citron-smaket gick utan en enda sur (hehe) min. Apelsin älskar hon. Banan inte så mycket längre. Jag glömmer oftast ta med något att äta då vi går ut eftersom jag fortfarande ammar. Ofta får hon smaka det jag äter, så länge det inte är sockersaker. Här nedan grekisk yoghurt med frukt.

Morgon och kväll tränar hon att borta tänderna, än så länge en populär syssla.

Hon sitter ännu inte helt utan stöd men kan göra det en stund. Trillar hon kan hon inte komma upp igen och trillar gör hon ganska ofta. De är ofta roligare att leka med sånt man inte får leka med. Som sladdar. Eller påsar som prasslar. Eller en tumstock som rivs på kanten. Eller en nagelklippare som råkar ligga framme, silvrig och fin. BVC har delat ut blad om säkerhet. Idag, för bara en liten stund sedan, lärde hon sig klappa händer.

Utvecklingen har legat väldigt stilla de senaste veckorna. Varken språk eller motorik har förändrats. Flickan ligger ännu still på filten och är inte alls intresserad av att rulla, lyfta sig eller försöka flytta sig. Mamma ska helst inte heller flytta sig. Det här är en skillnad. Enligt böckerna (läs apparna) ska hon nu lära sig om föremåls relationer till varandra och bland annat förstå att saker och människor kan avlägsna sig. Det är en läskig insikt. Jag kan inte gå till ett annat rum utan protester.

Jag tycker mig uppleva att vår kontakt fördjupas medan pappan får ta emot en del avvisanden och missnöje. I lekande stunder är lyckan total och överväldigande. Flickan skrattar tills hon kiknar, hon låser fast mig med blicken och läser varje rörelse i mitt ansikte. Hon tittar på mig varje gång något händer för att se hur jag reagerar. Hon hittar frustrerande långsamt signaler för vad hon vill och blir mycket arg och ledsen om vi inte förstår eller svarar an på fel sätt. Det känns viktigt att vara lyhörd och inte framhärda. Byta strategi om något inte fungerar. Hjälpa henne att nå fram. Hjälpa henne reglera. Avbryta när känslan blir för stark. Hitta balansen mellan att avleda och trösta. Hitta tryggheten och erbjuda den. Ställa egna känslor och ideal åt sidan i stunden om det behövs. 

Den här lilla tjejen rullar numera iväg från hänvisad plats om en inte ser upp.

Det är ingen tvekan om att det händer mer när skenan kommer av. Flickan kunde redan första eller andra dagen vända sig själv från mage till rygg utan skenan. Hon försöker med den på, men fastnar ibland på knät och kommer inte runt. Hon lutar sig gärna framåt i sittande efter leksaker men orkar inte sitta så utan tippar framåt. Vi har bytt till sittdel på vagnen så hon kan titta mer och leka med saker i knät. Bad har blivit en helt ny upplevelse då hon nu plaska i vattnet så att det stänker överallt.

Något har också hänt i kontakten med leksakerrna. Flickan fnittrar förtjust om någon av nallarna pratar med henne eller pussar hennes hände. Häromdagen träffade hon av en slump en docka för första gången. Tycke uppstod och det blev läge att plocka fram den docka hon fått i doppresent.

Igår träffade flickan en annan tjej (E) som är 10 månader äldre och som kommer att bli en ny granne. E hämtade bilar ur en korg och gav dem till flickan en efter en, väntade tålmodigt till dess hon lyckades ta emot den med händerna och plockade upp bilen om den tappades. Så umgicks de till dess alla bilar i korgen var slut. Kanske en kompis?

Vi börjar hitta en rutin! Äntligen! De senaste två veckorna ungefär har vi hållt flickan vaken från kl 18 med målet att lägga henne klockan 20. Sista timmen kan bli jobbig med konstant avledning då hon blir allt tröttare. Vi tar av skenan sista timmen för att den timmen ska bli roligare för henne. Ungefär 19.40 har vi landat på, då är det läge att börja sätta på strumpor och skor, gå på toaletten, sätta på nattblöjan och gå till sängen. Hon somnar ofta inom några minuter men kan behöva hjälp att sova lugnt i upp till en timme. Ibland vaknar hon ett par gånger efter det också och ropar innan hon hamnar i djupsömn och sover större delen av natten. Hon vaknar ibland vid 3 eller 4 för en amningsstund, men det händer att hon sover till 06.30 också. Tidigare la jag mig med henne kl 21 och var vaken på dagen i hopp om att få lite tid över när hon dagsover, men har nu gett upp den föresatsen. Vi sover tillsammans på dagen och vill jag göra något för mig själv får jag göra det mellan 21-23 på kvällen.

På torsdag blir det återbesök på ortopeden och förhoppningsvis nedtrappning av skena på dagtid. Skenan stör allt mer nu. Den stör när flickan ska försöka vända sig, den stör hennes balans om hon ska försöka sitta. Den tynger när vi ska bära henne och hon är nu nog tung ändå.

Äter gör flickan med glädje och den intensiva uppmärksamhet hon får vid matbordet gör det troligen ännu mer njutningsfullt. Vi äter själva, pratar, plockar och sköljer vid diskbänken och varje gång vi vänder blicken till babysittern får vi ett stort leende till svar. Det är ett slags vardags-tittut. Titta bort, titta, titta bort, titta. Flickan noterar allt oftare när något förändras. Ett nytt föremål hänger på duschväggen. Mamma har bytt tröja. Mammas har en handduk på håret eller en tofs på mössan. Brorsan spelar ny musik.

En app som heter Wonder weeks är tydligen grejen nu. Där står utvecklingen kartlagd i detalj, period för period.

Idag fyller flickan 5 månader. Hon sover i korta pass om 10-45 minuter på dagarna och kräver i princip all uppmärksamhet där emellan. Hon har provsmakat lite olika grönsaker, frukter, gröt och bröd. Hon verkar bli allt hungrigare och har snabbt förstått vad vi gör när vi äter. Det går i princip inte att äta utan att ge henne något längre. I morse fick hon babygröt för första gången. Den äter hon som bananen nedan, med doppad sked själv i munnen.
 

Vi har invigt bumbo-toasitsen och sytt egna blöjkopior. Motoriskt tränar hon på att stoppa saker i munnen och blir allt bättre på att sitta med stöd. När hon vill sova kastar hon sig bakåt och lägger huvudet åt sidan, som när hon ammar i sängen, och skriker högt. Hon blir alltmer bestämd. Hon blir lättare rädd för nya ljud och blir lätt överväldigad om kommunikation sker för plötsligt. Hon tittar intresserat på handrörelser och känner igen rörelser och sånger som slutar med att vi rör vid henne, killar henne eller sträcker en hand till henne. Då ler hon förväntansfullt eller spänner sig lite.

Kanske skulle haft en bild på locket att titta på under tiden.

Tills vidare är det enklare att ha henne bak-och-fram så.

Vi har haft bra dagar efter julhelgen, nu när hela familjen kan vara tillsammans och hjälpas åt. Flickan har upptäckt att det går att hålla skenan rakt upp i luften och pilla på skorna. Jag har sytt en vadderad rulle med pillband som numera sitter runt skenan med kardborreband. Det gör den också lite mjukare när den kommer farande med full fart.

Vi har börjat med små smakprov av sötpotatis i bröstmjölk som ligger i små bitar i en frysen. Rivet äpple, mjukt bröd i vatten, banan, broccoli och gröt har också smakats. Hittills verkar sötpotatisen vara favoriten. Flickan känner igen situationen när hon blir placerad i babysittern och den lilla vita skålen kommer fram. Hon gapar och ber om mera (viftar och gör ett ivrigt ljud). Vill hon inte ha vänder hon bort huvudet. Hon tittar också storögt på oss när vi äter, följer gaffel och sked till våra munnar med blicken. Vatten är lite underligt men också ganska gott.

Sömnen och otåligheten är fortfarande oregelbunden. Brorsan är guld värd när han tjoar och bär och placerar lillasyster på en kudde i soffan och gör stora ögon och andra konstiga miner. Ibland råkar han skrämma henne, ibland råkar jag skrämma henne, med nya plötsliga ljud eller ansiktsuttryck, men hon lär sig snabbt vad det är och den darrande läppen blir ovanligare igen.