Vi börjar hitta en rutin! Äntligen! De senaste två veckorna ungefär har vi hållt flickan vaken från kl 18 med målet att lägga henne klockan 20. Sista timmen kan bli jobbig med konstant avledning då hon blir allt tröttare. Vi tar av skenan sista timmen för att den timmen ska bli roligare för henne. Ungefär 19.40 har vi landat på, då är det läge att börja sätta på strumpor och skor, gå på toaletten, sätta på nattblöjan och gå till sängen. Hon somnar ofta inom några minuter men kan behöva hjälp att sova lugnt i upp till en timme. Ibland vaknar hon ett par gånger efter det också och ropar innan hon hamnar i djupsömn och sover större delen av natten. Hon vaknar ibland vid 3 eller 4 för en amningsstund, men det händer att hon sover till 06.30 också. Tidigare la jag mig med henne kl 21 och var vaken på dagen i hopp om att få lite tid över när hon dagsover, men har nu gett upp den föresatsen. Vi sover tillsammans på dagen och vill jag göra något för mig själv får jag göra det mellan 21-23 på kvällen.

På torsdag blir det återbesök på ortopeden och förhoppningsvis nedtrappning av skena på dagtid. Skenan stör allt mer nu. Den stör när flickan ska försöka vända sig, den stör hennes balans om hon ska försöka sitta. Den tynger när vi ska bära henne och hon är nu nog tung ändå.

Äter gör flickan med glädje och den intensiva uppmärksamhet hon får vid matbordet gör det troligen ännu mer njutningsfullt. Vi äter själva, pratar, plockar och sköljer vid diskbänken och varje gång vi vänder blicken till babysittern får vi ett stort leende till svar. Det är ett slags vardags-tittut. Titta bort, titta, titta bort, titta. Flickan noterar allt oftare när något förändras. Ett nytt föremål hänger på duschväggen. Mamma har bytt tröja. Mammas har en handduk på håret eller en tofs på mössan. Brorsan spelar ny musik.

En app som heter Wonder weeks är tydligen grejen nu. Där står utvecklingen kartlagd i detalj, period för period.