Idag klev vi in i nästa fas i Ponseti-behandlingen då flickan fick prova ut sin Dennis Brown-skena. Vi tog av gipset ca tre timmar innan för att hinna lufta, bada och smörja det gipsade benet. Det här var första gången på en månad som flickan fick bada. Nu kommer vi att kunna göra det så ofta vi vill.

Som vanligt sparkade hon för fullt med benet när det blev fritt. I den här utvecklingsfasen lär sig bebisar att sparka växelvis med benen, "cykla" med benen, vilket hon nu inte kommer att kunna göra de närmaste tre månaderna. På bilden syns att det gipsade benet är ganska smalt. Delvis kommer det att anpassa sig men troligen kommer det alltid att vara lite smalare än det högra benet.

Vi åkte sedemera till Ortopedtekniskt centrum där skor och skena väntade att prövas ut. Den vänstra skon fick bytas ner till en storlek mindre än den högra, vilket läkarna också har informerat om. Även så kan det komma att vara för alltid.

Skorna sitter åt ganska ordentligt. Det är viktigt att foten inte rör sig i skon och det finns ett litet fönster i hälen där man kan titta in för att se att hälen sitter där den ska. Skorna fästes med ett spännband med metallspänne och två spännen med kardborre. Då och då kommer vi att behöva ta av skorna för att se att de inte skaver eller klämmer, men annars ska de sitta på hela tiden. Skenan knäpps fast i skorna och ska sitta på dygnet runt i tre månader förutom vid bad eller fotkontroll.

Utprövningen gick bra till dess skenan knäpptes fast. Flickan kände direkt att något inte var som det skulle och protesten kom omedelbart. Skenan väger knappt 200 gram och skorna lite grann på det så det är både tungt i förhållande till hennes vikt och tveklöst hämmande för benens rörelse. Det kommer att kräves en del träning innan hon kan lyfta båda benen upp från underlaget. Det kommer också att ta ett tag (åtminstone några dagar) innan hon vant sig vid känslan av tyngden. Nu när hon vaknar försöker hon dra upp ena benet, som hon kunnat med gipset, och upptäcker att det inte går. Den första vakna timmen fick hon panik varje gång och skrek det bekanta höga skrik som slutar med ett utmattat darrande, förtvivlat ljud medan tårarna rinner. Det var samma skrik som vi fick höra efter första omgipsningen. Det här är ett tufft skrik att lyssna på och det är svårt att inte gråta själv. Allteftersom kvällen går blir det dock lättare att trösta och lugna henne.

Den vänstra foten är vinklad 60 grader och den högra 40 grader. När vi byter blöja nu i början knäpper vi av skenan. Hon får då en chans att känna att det går att röra benen med skorna på. Annars tror jag att är det viktigt att hon är lugn innan vi tar bort den för att hon ska kunna vänja sig utan avbrott och inte associera trösten till själva borttagningen.

Just nu får vi sitta med henne i pass och trösta henne varje gång hon försöker röra sig och märker att det inte går som hon önskar. Gråten växlar mellan förtvivlan, protest och förundran men den värsta paniken verkar ha lagt sig.

 

C

2 november 2015 19:33

Känner er vanmakt, men också en fast övertygelse att med kärlek och lugn ge den trygghet som krävs för att kunna acceptera skenan.

 

Petra

2 november 2015 21:20

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något.   Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...

Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.   Fem år gick.   Ett till barn till föddes.   Fyra u...

Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan und...

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...

    Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket inneb...