Redan några dagar senare verkar det ha hänt en del med handkontrollen. Från slumpmässiga träffar på diverse föremål ser det nu ut så här:

Parallellt med att flickan kämpar med att få ihop sina båda händer och kunna hantera föremål har hon lagt till sig med ett frustrerat läte som ibland går non stop om något inte är helt bra - men inte heller katastrof. "Nnghö" är det närmaste jag kan komma i skrift. Nngö, nghö, nnnggööh och ett och annat drsrs låter det till dess att mamma eller närmaste person kommer på något annat sätt att rikta hennes uppmärksamhet.

Det är skönt att sova i bilen och efter att ha suttit så lite lagom krokig ett tag behöver man en extra skön sträckning. Gärna en tre-fyra stycken efter varandra.