Jag trodde inte att vi hade någon dopklänning i släkten så för att skapa en släktklenod av en annan släktklenod bestämde jag mig för att sy en klänning av några av de sängkläder till vaggan som min mormor dekorerat med brodyr och spetsar. Spetsarna syns aldrig i sängen eftersom lakanet viks runt kanten eller ligger under täcket, vilket ju är synd och skam. Varför inte visa upp dem i kyrkan (eller motsvarande) i stället? Sedan visade det sig att det visst fanns en klänning ändå. Men nu finns det två. Idén till detta projekt fick jag av ett avsnitt av Gokväll där Marie Teike visar hur man syr klänningar av linnehanddukar. Resultatet blev så här:

Lakanen har några skönhetsfläckar; en fläck på baksidan som inte går att tvätta bort och en reva på framsidan som jag fick laga genom att sicksacka över hålet. Det må så vara. Nedan följer en beskrivning av hur jag gjorde klänningen om någon skulle råka googla på detta (klicka på bilderna för att förstora dem).

***

Mönstret kommer från Ottobre nr 1/2014. Där finns två dopklänningar, en med liv och puffärm och en med lång ärm i ett stycke. Jag ville ha en med liv och lång ärm så jag ritade ärmdelarna från den och la till den förra. Jag tänkte använda mig av de färdiga spetsfållarna så jag la mönsterdelarna där de passade fållen. Kjoldelarna passade på lakanen och till övriga delar fick jag använda två örngott. Eftersom örngotten redan har dubbelt tyg hade jag redan foderdelen klar. Lakanen fick jag vika två gånger (dubbelt på trådraken och sedan dubbelt igen på andra ledden så att alla färdiga fållar låg åt rätt håll). Mitt fram på kjolen ville jag ha det broderade W som står för vårt familjenamn.

Skärplatta är verkligen bäst. Helt raka kanter.

Det blir lite speciellt att sy med färdiga fållar eftersom det är det man egentligen gör allra sist - fållar. T ex är mönstret böjt i kjolen, som synes, vilket jag bara delvis kan ta hänsyn till.

Nästa steg är att vändsy livet så att fodret får dolda sömmar. Här använde jag mig av den här beskrivningen. Jag nålar ihop axlarna räta mot räta - foder och främre tyg för sig - och syr ihop med raksöm. Sedan klipper jag ner sömsmånerna något och syr efter med en liten sick-sack. 

I vanliga fall ska även sidorna vändsys genom att övre och nedre delen på bilden sys ihop i samtidigt som axlarna. Det fungerar dock inte här pga spetsfållen. Jag kunde ha gjort en vanlig sidosöm i stället men valde att krångla och försöka få dem så vändsydda som möjligt genom att sy från hörnet mot sömmen så nära jag kunde komma och vika undan spetsen på varje sida för att inte råka sy fast den. Sedan syr jag ihop den sista biten för hand. Då blir det så här:

Sedan nålar jag ihop hela halslinjen noggrant räta mot räta och syr den. Viktigt att passa alla sömmar mot varandra vid nålningen och nåla tätt så tyget inte drar sig. Alla färdiga sömsmånter fästs alltid bakåt mot bakstycket. Jag klipper ner sömsmånen igen för att få mindre tyg på insidan och sick-sackar. Sedan går hela livet att trä igenom sig självt så att rätsidan kommer utåt. Alla hörn pillas ut ordentligt och hela livet pressas. Slutligen valde jag att vika in kanterna i bak även om de redan hade en fåll och fålla dem på nytt på med dekorationssöm från rätsidan. Som sagt är livet alltså redan fållat nedtill vilket kommer att innebära en särskild utmaning senare.

Först dock till ärmarna. De kan inte heller vändsys pga fållen/spetsen utan sys ihop som vanligt, räta mot räta. Sömnsmånen trimmas, sick-sackas och pressas mot bakstycket. En rynktråd (lös spänning, långa raka stygn) sys i över ärmkullen så att den kan dras ihop något. Man får aldrig dra i axeltyget på livet, fick jag lära mig på sykursen i våras, då blir passformen över axeln inte bra. Ärmana sys fast i livet genom att vända dem ut och in och nåla fast dem räta mot räta i livet som dras in genom ärmen så delarna ligger i varandra. I mönstret finns markeringar på ärm och framstycke/bakstycke som passas med varandra utöver sidosömmen som också ska ligga exakt mot den söm som håller ihop ärmstycket naturligtvis.

Nu är det dags för kjoldelarna. Ibland vaknar bebisen och då är det bara att hålla upp. Kjoldelarna är dock det lättaste att sy ihop så det gjorde jag faktiskt med henne i sjalen. Fodrets fram- och bakstycke nålas ihop räta mot räta och sys ihop. Jag valde bindsöm för att slippa sy två gånger. Overlock hade ju funkat utmärkt också. Yttertyget sys ihop på samma sätt, fram och bak räta mot räta med bindsöm.

Sjalen är nättare än selen och det går att se bättre över hennes huvud.

Nu kommer ett av de lurigaste momenten. Sprund. Beskrivningen i Ottobre är helt hopplös, jag fattade nada. Därför letade jag fram den här beskrivningen i stället. I den här klänningen klipper man upp ett sprund i bak, strax till höger om mitten, enligt mönstermarkeringarna, när foder och yttertyg har nålats i varandra med avigarna mot varandra. Varför till höger och inte i mitten? Jo för att det ska liva med livet, så att säga. Alltså stängningen på livet överlappar något så att linjen förskjuts till höger. Det är i alla fall den enda förklaringen jag kan komma på. Kanterna nålas och sys ihop nära kanten. En remsa av tyget används sedan för att kanta sprundet. I Ottobre står 2 x 38 cm. Det är alldeles för smalt för att det ska vara mänskligt! Jag skar ut en bit lika bred som linjalen som var drygt 2,5 cm och det blev himla pillrigt att hålla på med. Remsan nålas i detta fall fast på avigan med rätsidan mot tyget och viks sedan fyra gånger runt öppningen och nålas fast på rätsidan där kanten på bandet allstå ligger gömd under bandet. Det innebär att nålarna ska igenom sex lager tyg på 5mm bredd. Inte lätt! Remsan nålas över hela sprundet genom att tyget viks ut som om kanten var rak och sys på detta sätt med en söm hela vägen över. Helst rakt och 1 mm från kanten säkert men min blev typ i mitten. Sprundkanten viks sedan upp så snyggt det går och en söm sys tvärs över strax ovanför sprundbotten för att hålla den på plats.

Ottobre föreslår att sy i rynktrådar i kjoldelarna innan sprundet sys, vilket var rätt bökigt plus att de klipps av när sprundet klipps upp. Därför borde det vara bättre att sy i rynktråden nu runt hela midjan och dra ihop tyget så att det passar livet. I vanliga fall sys sedan kjolarna fast räta mot räta men... det går inte eftersom livet ju redan är fållat. Klurlilur. Här nålar jag då i stället fast kjolarna räta mot aviga på insidan av livets band (det gula) utan att nåla i spetsen. Jag nålar först sidorna, sedan mitt fram, vid sidorna av sprundet och sedan tätt. Obs, håll tungan rätt i mun här: Kjoldelens vänstra sprundkant passas med livets knäppningsmån (allstå inne i fållen längst ut mot vikkanten) och sprundets högra kant dekorationsömmen på högra sidan av knäppningen.

Sedan viker jag upp spetsen och syr fast kjolarna från rätsidan så nära spetsen som möjligt i den fållkant som redan finns där. Kanten är bitvis bara 2 mm bred och på vissa stället tjock (en nål gick av), men det gick! Jag sicksackar också ihop sömsmånen efteråt så den inte ska fransa sig, vilket är ganska tjockt och bökigt och inte blir särskilt snyggt, men det får vara. Ja, sedan är klänningen klar med undantag för tryckknappar som sys fast i knäppningsmånen i ryggen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något.   Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...

Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.   Fem år gick.   Ett till barn till föddes.   Fyra u...

Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan und...

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...

    Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket inneb...