Oj så tiden går! Och inga uppdateringar en får!

Nej, för det har varit jul, med resor, släkt och annat kul.

Flygplan, klappar, vänner och besök

Gamla tanter och småbebisar bland annat julestök

Snart det gamla året ringes ut

Dags för sånger, lekar och tittut!

Gott nytt år!

En juletjej på väg till gammelmormor/farmor/beroende-på-vem-du-frågar

  En underbar liten film där fyra generationer samlas och småpratar

Bilresan 70 mil söderut gick överförväntan med långa sovapass och trevliga pauser. Att sova borta gick också bra. En stor bred säng med sköna madrasser i ett svalt rum gjorde susen. Den här lilla bebisen var ömsom jättetrött och superpigg. En tupplur i mammas nya bärdon (en "mei tai") gjorde att även dopceremonin gick väl. Prästen hade förberett ett tal som passade även en högljudd bebis men den här satt för det mesta tyst och lyssnade på sång och musik och tal om Gud och Livet.

Tre intensiva dygn plus en massa folk omkring blev dock lite för mycket och på måndag morgon vaknade flickan med sin första förkylning. Snuva och feber. Uppallad på en kudde med saltvattenspray nära till hands gick det ändå bra att sova, även om det är plågsamt för mamma att höra den lilla kämpa med att andas genom en snorig näsa utan att kunna snyta sig.

Lite rö om nosen

Nu har det gått en vecka och bara lite snuva och några host då och då är kvar. Febern varade bara ett dygn. Rutinerna återgår till det normala. Idag fyller hon 4 månader. Hon fortsätter lära sig saker och hon fortsätter prata allt mer. Två gånger har hon vänt sig från mage till rygg på egen hand. Hon utnyttjar huvudets tyngd, lägger sig på sidan och skjuter ifrån med benen. På rätt underlag och gärna med hjälp av skenans tyngd är det ingen match. Andra gånger är det svårare då halva kroppen inte samarbetar.

Vissa kvällar är hon bestämd avseende sänggåendet. Igår somnade hon vid 20-tiden. Andra kvällar, som ikväll, har hon mindre lust att sova och mer att prata om.

Nu kommer en hel videokavalkad här. Efter några riktigt jobbiga dygn då flickan varit supertrött och inte så glad verkar ett å annat ha ägt rum bland synapserna i hjärnan. Nu har hon utökat sin språkliga repertoar med fler ljud, hon fräser och bubblar med munnen och det högra skrattet ligger precis på lur. Hon kan gripa tag i saker och ibland föra dem till munnen det vtycks hittills ske mer på reflex än medvetet. Och hon börjar lyfta huvudet på magen, alltmer rakt ju mer vi tränar. Idag är hon 3,5 månad gammal.

Språk:

En kväll med mycket att prata om, på gränsen till missnöje, men inte riktigt än.

Motorik:

En glad stund efter ha sovit gott. Griper tag i föremål.

Styrka:

Nackträning. Här är hon lite trött då hon redan jobbat en stund. Hon kan annars hålla huvudet stadigt ca 5 sekunder i nuläget. Här i soffan ser hon vanligtvis en skärm om hon tittar framåt. Det kan vara TVn eller datorn och den är en riktigt uppmärksamhetsslukare.

Inte konsigt att man blir helt slut när man lär sig allt detta på ett par dagar! Apropå skärmar, pappa har fångat ett annat ögonblick på video där flickan surfar på facebook på mammas iPhone. Vi brukar ofta underhålla oss med telefonerna när vi ammar eller söver och rätt som det är har flickan börjat vända på huvudet, ta tag i laddningskabeln eller slå till skärmen. Ajaj. Så förrädiskt med dessa uppmärksamhetsslukare. I den här takten kommer hon att göra egna appar om fem år. ;)

Uppdatering:
Här är den!

Vänster hand, självständigt. Jag tycker mig se rygg-kroken jämt och ständigt nu, även så här uppifrån i halvsittande. Jag har också försökt bära i sjalen, vilket går riktigt bra med skenan, men där åker ena axeln ner och jag känner att hon inte sitter riktigt rakt. Det är som när en vuxen hänger på höften och ena sidan åker ut. Väntar otåligt på kallelsen till sjukgymnast.

Utforskande av diverse material som råkar befinna sig på sidan om, snart kommer de där filtfransarna vara mammas hår:

Idag är det -11. Brr. Det kunde gott stanna över -10 om jag fick bestämma.

Redan några dagar senare verkar det ha hänt en del med handkontrollen. Från slumpmässiga träffar på diverse föremål ser det nu ut så här:

Parallellt med att flickan kämpar med att få ihop sina båda händer och kunna hantera föremål har hon lagt till sig med ett frustrerat läte som ibland går non stop om något inte är helt bra - men inte heller katastrof. "Nnghö" är det närmaste jag kan komma i skrift. Nngö, nghö, nnnggööh och ett och annat drsrs låter det till dess att mamma eller närmaste person kommer på något annat sätt att rikta hennes uppmärksamhet.

Tre månader om tre dagar. Mormor bad om en ny pratvideo och här kommer en. Här har flickan båda fötterna fria, ligger och sparkar som en tok och får syn på mammas nyklippta hår som svajar fram och tillbaka.

Senare sitter hon i babysittern och börjar får rätt bra gung med hjälp av skenan på fötterna, med djup koncentration på bollen.

Egentligen i morgon men vi fuskar lite. Massor med prat idag:

Så här gör hon allt oftare. Fastnar med blicken på något i fjärran och tilltalar det med det här öou-ande ljudet. Här syns tydligt hur jag bryter den uppmärksamheten när kameran kommer för nära. Vad hon ser är oklart. Det är oftats himlen eller taket som finns i synfältet. Eller möjligen ett annat barn eller en glittrig gardin.

Här kommer det! Sex veckor gammal och blir väckt av att mamma plockar bort gipset. Går på toa, får ny blöja och voila:

Det är något helt fantastiskt med detta. Jag fick tårar i ögonen när hon log mot mig så här. Någon sa vid något tillfälle; "vill du få någon att tycka om dig, le mot dem och ställ en öppen fråga". Leendet är en av de mest grundläggande mänskliga sociala signalerna (sa psykologen). Det finns barn som inte ler mot sina föräldrar och som inte söker social kontakt. Jag kan endast föreställa mig hur smärtsamt det måste vara.