Vi fick träffa en ny doktor den här gången eftersom dr Erik var ledig, vilkte kändes sådär. Det är svårt att lita på någon som inte varit med från början. Vi fick i alla fall ordination att trappa ut skenan dagtid över sex veckor till nästa uppföljning. Varje gång vi är där frågar jag om fotens böjning ut från kroppen åt lilltåns riktning, vad det nu heter på anatomiska. Varje gång får jag höra att det kommer räta till sig. Jag litar dock inte riktigt på detta eftersom skenan och skon böjer foten åt det hållet. Så hur ska den kunna räta till sig? Vad jag kan se är det en konsekvens av att skorna sitter för nära varandra, dvs skenan är för smalt inställd. Enligt manualen (t ex här) för metoden ska avståndet mellan hälarnas insidor motsvara yttermåttet på axlarna.

"The length of the foot abduction bar is such that the distance from the inside of one shoe-heel to the other shoe-heel equals the width of the child’s shoulders (measured at the lateral side of both deltoid muscles)."

Så ser det inte ut. På den gamla skenan satt fästena i hälen, men nu sitter de mitt under foten vilket gör att fötterna kommer närmare varandra. Det här har jag försökt förklara men med begränsad framgång. Det är inte helt lätt att bli tagen på allvar. Nästa gång blir det dr Erik som kommer att få svara ordenligt på detta. Jag förstår om anhöriga ofta kommer med många argument som är felaktiga pga sin oro, men jag har ännu inte fått en svar på varför det ser ut på det här viset som stämmer med litteraturen, så jag tänker inte ge mig.

Omprovning på OTC

Vi fick större skor denna gång, två storlekar på peva-foten och en storlek på den andra. Ändå ingen breddning av skenan. Pappan fick åka in nästa dag och upprepa argumenten för teknikern som gick med på att bredda någon cm. Axlarna är dock fortfarnade tydligt bredare än hälarnas avstånd från varandra. Och foten lutad utåt. Även den friska foten böjer sig något på liknande sätt.

  Före justering

Efter justering

Böjningen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den var den som fick mig att minnas bloggen. Därför att den förflyttade något.   Flickan går i förskoleklass. Vi pratade om en klasskompis som har en sjukdom. Sjukdomen gör att han måste äta medicin i skolan, varje dag. Lärarna har förklarat varf...

Jag minns inte vad som hände som gjorde att jag slutade berätta. Det kan ha varit jobbet. Ett sent inlägg varslar om föräldraledighetsbyte. Det kanske blev för mycket att hålla reda på.   Fem år gick.   Ett till barn till föddes.   Fyra u...

Tv:n är det andra avlastningsmedel som tagit plats i vardagen. 20-25 minuter om dagen tittar flickan på Rim & ramsor med Sara Edvardsson och mamma och pappa hinner pusta ut en stund. För tillfället samtidigt som hon klättrar in och ut från hyllan und...

Flickan har upptäckt att man kan spotta. Inte spotta som i spotta ut saker, det har hon kunnat länge, men att man kan låta spott rinna ut ur munnen ner på kläder, golv och annat. Gärna i bilstolen. Eller på andra ställen där mamma och pappa helst int...

    Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket inneb...