Den blivande farmorn har stickat denna förtjusande lilla kofta i 70% alpacka ull och 30% silke, garn från Sandnes Garn i Norge. Mjuk och skön till hösten. :)

Äldre kvinna såsom relativt uttryckt. Äldre för att jag är 12 år äldre än förra gången jag var gravid. Det räcker tydligen.

Jag fortsätter vältrandet en stund till. Det är mitt privilegium som höggravid inte sant? Förra gången fanns inget uttrymme för sådant, kanske är det därför kag inte minns några krämpor.

De stela fingrarna påminner om en tid när jag hade mitt första riktiga jobb och städade i minst två timmar varje dag. Jag höll ett moppskaft och varje morgon var mina händer hårda som klor innan de mjukades upp. Då var jag 19 år och det gick över så snart jag bytte jobb. Nu håller jag inte i något med krampaktiga händer men enligt en reklambanner på Spotify (!) så fylls hålrummen i lederna med vätska och de blir stela och värker. Så jag får känna på hur det är att inte kunna använda händerna riktigt. Inte kunna klämma ut det sista i kaviartuben, inte kunna öppna burklock som någon (karl) vridit åt för hårt, fumla och tappa saker.

Jag vaknade kl 05 inatt av att kroppen säger att något inte är riktigt bra. En lätt kvävningskänsla och tyngd. Något som nästan gör ont djupt inne i buken. Det krävs så pass mycket muskelstyrka att vända på den så jag måste vakna ordenligt för att det ska bli av. Jag vaknade kl 06 och kl 07, bullade upp en ramp av kuddar och sov till 0830.

Hur kunde Spotify veta att jag har ledvärk? Det är ett av den moderna världens mysterium.