Bilresan 70 mil söderut gick överförväntan med långa sovapass och trevliga pauser. Att sova borta gick också bra. En stor bred säng med sköna madrasser i ett svalt rum gjorde susen. Den här lilla bebisen var ömsom jättetrött och superpigg. En tupplur i mammas nya bärdon (en "mei tai") gjorde att även dopceremonin gick väl. Prästen hade förberett ett tal som passade även en högljudd bebis men den här satt för det mesta tyst och lyssnade på sång och musik och tal om Gud och Livet.

Tre intensiva dygn plus en massa folk omkring blev dock lite för mycket och på måndag morgon vaknade flickan med sin första förkylning. Snuva och feber. Uppallad på en kudde med saltvattenspray nära till hands gick det ändå bra att sova, även om det är plågsamt för mamma att höra den lilla kämpa med att andas genom en snorig näsa utan att kunna snyta sig.

Lite rö om nosen

Nu har det gått en vecka och bara lite snuva och några host då och då är kvar. Febern varade bara ett dygn. Rutinerna återgår till det normala. Idag fyller hon 4 månader. Hon fortsätter lära sig saker och hon fortsätter prata allt mer. Två gånger har hon vänt sig från mage till rygg på egen hand. Hon utnyttjar huvudets tyngd, lägger sig på sidan och skjuter ifrån med benen. På rätt underlag och gärna med hjälp av skenans tyngd är det ingen match. Andra gånger är det svårare då halva kroppen inte samarbetar.

Vissa kvällar är hon bestämd avseende sänggåendet. Igår somnade hon vid 20-tiden. Andra kvällar, som ikväll, har hon mindre lust att sova och mer att prata om.