Äntligen har vi fått vår verandra, vilket betyder att vi kan vara ute och hänga utanför dörren när det är fint väder. Äntligen har också parken öppnat i stan (när sommaren redan är slut, precis som under kulturhuvudstadsåret...) vilket innebär att vi kan fika där när det är fint väder och flickan kan krypa runt på gräset, rulla och ramla utan att slå sig, busa med främmande människor och dricka vatten utan att det gör något om det skvätter överallt.

Inomhus klättrar hon gärna upp i tvättmaskinstrumman och är snart på väg upp i trappen.